Om skandaler - och skandaler

Det är uppenbart att skandaler inom den katolska kyrkan är dagspressens favoritämne. Vi har under ett par år serverats med sådana, både verkliga och helt påhittade. Nu är skandaler kanske inte det mest intressanta att skriva om, men man kanske ändå kunde reflektera över varför inte skandaler i andra samfund nämns. Det verkar ibland som övergrepp och oförmåga att hantera dessa fall är en exklusivt katolskt problem, knutet till den hierarkiska, m a n l i g a strukturen, med påven i Rom som främsta bromsklots. Vårt land har ännu en majoritetskyrka, den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan. Dess företrädare drar sig knappast för att yttra sig om katolska ställningstaganden i mycket kritiska ordalag, nu senast deras chefsteolog, Christina Grenholm. Samtidigt brottas den stora lutherska paraplyorganisationen i Tyskland med problem. Nyligen avgick den tyska lutherska kyrkans första kvinnliga biskop Maria Jepsen efter att det visat sig att hon eventuellt känt till ett fall av förfärliga serieövergrepp på barn, som en av hennes präster, frånskild och omgift, utfört under många år på sina fosterbarn i det nya äktenskapet. Prästen var senast verksam i ett ungdomsfängelse.

I februari avgick Margot Käßmann, biskop för den protestantiska kyrkan i Niedersachsen Tyskland med 3 miljoner medlemmar, detta efter att ha blivit tagen vid ratten på sin lyxtjänstebil med 5 gånger för hög promillehalt i blodet. Hon hade passerat en del röda ljus efter att ha intagit för mycket champagne. Fyrbarnsmamman Käßmann, som också var ledare för den stora paraplyorganisationen för de lutherska kyrkorna i Tyskland, EKD med 25 miljoner medlemmar, skiljde sig för ett par år sedan från sin man som också är präst. Hon har varit en mediaperson av stort format och uttalat sig om det mesta. Om påven har hon sagt att hon avundas honom bara för en enda sak - hans röda skor.

Om dessa avgångar har det rapporterats i ett par finlandssvenska tidningar. TT har haft en liten notis, som dock inte togs in någonstans. Detta att jämföra med den katolske Augsburgsbiskopen Mixa, som avskedades på grund av anklagelser, som sedan visade sig fullständigt tagna ur luften. Första delen av den historien gav rubriker, dock ej den andra, den om att det handlade om en maktpolitisk kupp och biskopen aldrig gjort sig skyldig till de övergrepp, som han tillskrevs i en uppvaktning hos påven av biskopens egna kolleger.