Höjdhoppare på lågnivå

Alla sportintresserade kan idag via sportredaktionerna ta del av något som inte har det minsta med sport att göra. Två höjdhoppsstjärnor har gjort små uttalanden gentemot Ryssland utifrån en sorts vanföreställning att man i detta land lagstiftat emot kärlek mellan människor av samma kön. Kärlek alltså! Känslor, åtaganden, löften!

I själva verket handlar det om en lag mot manipulering av minderårigas sexualitet. Denna åtskillnad är tydligen väldigt svår att göra - men desto viktigare i dessa sammanhang. Det känns som om våra hökdshoppstjärnor inte ens förstått vad det hela handlar om, detta trots att den ena. Kajsa Bergqvist, lever med en annan kvinna. Hon om någon borde väl vara påläst i frågan. Kanske de bara utnyttjas dock i en offentlighetens till synes självklara ställningstagande, där åsikter väger mera än fakta och logik.

Vad skulle du göra om din minderårige son eller dotter kom hem och berättade att någon kommit fram och berättat detaljer om hur man umgås sexuellt med en av samma kön och delat ut explicit bildmaterial och dessutom berättat var man kan träffa homosexuella? Rycka på axlarna och vara glad att barnet blev informerat? Eller gå till  polisen?

Det är detta som lagen i Ryssland förbjuder. I Sverige kunde den personen vara ditt barns lärare, och du har inte rätt att ens ta barnet ut ur undervisningen.

Vi håller med den ryska höjdhopperskan, den karismatiska världsmästarinnan Jelena Isinbajeva.  Hon säger:

– Vi är ryssar, kanske är vi annorlunda än folk från andra länder, men vi har våra lagar som alla måste respektera. När vi kommer till ett annat land försöker vi följa deras regler. Vi försöker inte sätta våra regler över deras.

Hon har reagerat emot den svenska, fullständigt okänsliga kulturimperialismen. Synd att inte flera gör det i vårt eget land, inte minst sportreaktionen på Sveriges Radio och kvällspressen, som tror att ryskans uttalande är skandalöst och ett tecken på skrämmande otidsenlighet. I själva verket borde väl alla sträva efter att skydda sina barn  från sexuell påverkan utifrån, och alla borde väl kunna skilja kärlek från sexuella prioriteringar. Existerar inte längre vänskapens kärlek?  Skolorna och RFSU verkar ha en hel del att jobba med framöver. För att inte tala om våra politiker. (Måste vi tillägga att mobbning och misshandel av homosexuella skall behandlas som de brott de är -  vilka detta än drabbas av?)  De som har synpunkter på Rysslands lag emot (homo)sexuell propaganda riktad mot minderåriga borde dessutom studera FN.s barnkonvention, särskilt då punkterna 3 och 5.

Jelena Isinbajeva gjorde ett tydligt och modigt uttalande.Vem skulle våga något liknande för att försvara våra egna lagar, om de skulle angripas av idrottsmän från andra länder? Men - risken är mycket liten att detta händer.

Än gäller latin som kyrkans språk - ibland

Uppmärksamma vänner av romersk liturgi har upptäckt att det generella tillståndet att använda påve Johannes XXIII:s missale från 1962, påve Benedikts Motu Proprio "Summorum pontificum" nu fått officiell översättning till sju språk utöver orginaltexten på latin. Texten publicerades den 7 juli 2007, så det tog sex år att få ut den på engelska, tyska och franska till exempel. Det har endast funnits en enda officiell översättning tidigare - till ungerska. Å andra sidan tog det 18 år innan den för förståelsen av Läroämbetets funktion i vår tid centrala encyklikan Veritatis splendor utkom på svenska, och 40 år innan Humanae Vitae översattes - en av de mest omnämnda encyklikorna i modern tid. Kan man därför utgå från att kyrkan litar på att dess präster och biskopar är förtrogna med latin? Eller finns det kanske andra skäl att inte översätta?

På redaktionen för KATOLSK OBSERVATÖR ser vi det som en huvuduppgift att omsätta texter till svenska, så att de blir tillgängliga för så många som möjligt i vårt språkområde - inte minst icke-katoliker. Vi har medverkat till att både Summorum och Humanae vitae översattes, och från påve Benedikt XVI har vi översatt  - inofficiellt och med små resurser - ett dryga hundratal tal och predikningar m.m. efter bästa förmåga.
Motu Proprio Summorum Pontificum [Latin official text]
[Deutsch, English, Español, Français, Italiano, Magyar, Português]

Vikten av att bära habit

År 1965 gav påve Paul VI ut ett dekret riktat till de religiösa ordnarna. Här fanns det bud om att man måste  "uppdatera" sig gentemot tidsandan och ledorden som kommer igen på flera ställen var "anpassning och förnyelse". I många svepande formuleringar öppnades det för reformer. Ordnar under påven skulle bli

anpassade till tidens och platsens villkor

och

obsoleta vanor

skulle

undertryckas

Man tänker här kanske i första hand på att späka sig till ohälsosamma nivåer, gisslingar, stänga in sig i ensliga rum, bära tagelskjorta etc. Men eftersom inget sådant konkret nämndes så tolkades dekretet som att man nu inte ens behövde bära ordensdräkt. Många ordnar började därför avlägga dräkten och istället klädde man sig helt civilt. Argumentationen bakom detta var att vi nu inte är i medeltiden, utan det apostoliska arbetet måste ske ute  i samhället, och med de redskap som tiderna erbjuder.

En händelse igår visar dock hur dräkten kan vara i högsta grad ett apostolisk verktyg i tiden. Redaktören cyklade med en broder av Communauté Saint Jean, en Johannesbroder, eller gråbroder, som de också kallas. Han är på besök tillfälligt i Sverige. Vi tog oss fram på små skogsvägar i Nackareservatet. Plötsligt ropar en ung man åt oss. Vi börjar samtala. Han är mycket intresserad av broder Symeon och frågar rakt på sak: Är du munk? Hur blir man det? Hur blev du det? Är det jobbigt? Hur mycket ber du? Har du ångrat dig? Och många fler frågor. Det visar sig att ynglingen är katolik, familjen kommer från Mosul i norra Irak, han brinner av iver att få veta mera om sin tro, om kallelser och allt möjligt. Hade detta möte skett om inte broder Symon haft sin grå munkdräkt? Samma sak hände flera gånger under dagen - till exempel kom en hemlös f.d. drogmissbrukare fram och berättade innerligt om upplevelserna under en vecka i Taizé, han var mycket öppenhjärtig och vänlig. (Att vi även kom in gratis i Svenska kyrkans domkyrka, Storkyrkan i Stockholm, numera museum, var även detta ett bonus.)




Man kan inte annat än sörja att dekretet från Paul VI var så löst formulerat och att det tolkades så radikalt, att många av de religiösa ordnarna skulle hänga upp sina dräkter för gott.

Franciskaner i onödigt blåsväder

Det har nu framkommit att den apostoliska visitationen hos Congregazione dei Frati Francescani dell'Immacolata (FFI)  och de restriktioner som lett till så många upprörda känslor, inte har föranletts av någon allmän order från grundaren att övergå till den extraordinära mässordningen. Ordensledningen själva har tvingats dementera en rad felaktiga rykten och rena spekulationer, som går ut på att man berövas möjligheten till den äldre mässordningen. Ömsom påstås skälet vara därför att den blev för populär, ömsom det motsatta, att den tvingades på medlemmarna.

Som vi redan från början varnade för, så kan man utifrån inte se in i ordnarnas inre liv. Resultatet av allt detta kan vara att orden har skadats -  av dess egna vänner och gynnare. Man har blivit beskriven på ett sätt som inte stämmer överens med den lugna marianska spiritualitet som man eftersträvar.

Att nu ledningen tillfälligt tas över av en apostolisk kommissarie kan i själva verket innebära att man fortsätter precis som tidigare - den latinska mässans båda former kommer att förekomma, bara med skillnaden att det finns en förstärkt och ovedersäglig jurisdiktion.
Officiell hemsida på engelska

Bolivias president: Befrielseteologi och coca är framtiden

Signum.se meddelar via den tyska nyhetsbyrån kathnet att Bolivias president Evo Morales var imponerad av påven Franciskus, så pass att han kan tänka sig

att stödja den katolska kyrkan, i den mån den svänger om och lägger sig i linje med befrielseteologin. ”Om den katolska kyrkan kommer att återuppliva befrielseteologin, då är vi beredda att stå upp för denna religiösa princip om folkens befrielse”, 

Det sägs också att påven ska ha sagt till honom:

”Evo, jag beundrar dig. Jag är med dig med min välsignelse.” Morales understryker: ”Tre gånger använde han ordet välsignelse, något som verkligen överraskade mig.”

I kommuniken framgår dock inte om han kan tänka sig stödja kyrkan i andra principer, kampen mot drogerna till exempel, Kunde han kanske tänka sig stoppa den omfattande exporten av narkotikaklassade cocablad  som hans land bedriver? Föga troligt. 

På måndagen invigde han nämligen en fabrik där olika produkter framställs från cocabladet. I talet meddelade han att hans försvar för cocabladet

har väckt det bolivianska folket, politiskt och ideologiskt men att regeringar som köpts av imperialismen talar om nolltolerans och att coca är detsamma som kokain och att producenterna är narkomaner.

Detta kan vi läsa på regeringssidan, som Signum länkar till.  Import av cocabladet och alla produkter från  är förbjudet i de flesta länder, däribland USA och Sverige. Man kan enkelt framställa kokain och andra narkotiska preparat ur det. Morales har försökt kämpa emot de stora drogsyndikaten och begränsa böndernas skördar, detta genom att framhålla produkten som medicin och svag stimulantia. En nationell måttlig produktion av teblad skulle räcka för böndernas överlevnad, menar han. Men ännu står Bolivia som en av de största producenterna av råvaran till kokain i världen.

Drogproblematiken är enorm i stora delar av världen, inte minst Sydamerika och Mexico. Men även i  Italien och Spanien går stora delar av ungdomen förlorad i drogmissbruk, som leder till kriminalitet och misär.

Morales är stark anhängare av Che Guevara och politiskt  har han försökt införa marxism i Bolivia, dock utan att lyckas särskilt väl då det är ett utpräglat småbondesamhälle. Han har dock exproprierat stora landområden för att skapa storjordbruk.

Om övertolkningens faror

Att bevaka händelser i den katolska världen är en delikat och allt annat än enkel uppgift. Det förekommer ofta övertolkningar och felslut, som presenteras i form av nyhetsbulletiner. Man måste alltid vara beredd att tänka en tanke till, utöver den första, bestickande slutsatsen. Två händelser de senaste dagarna är ett bra exempel på detta. Den ena var påvens generösa intervju med journalister som följde med honom på flyget hem till Rom från framgångsdagarna i Rio. Man borde tro att påven var helt utmattad efter dessa intensiva dagar. Men han var på ett mycket pratsamt humör. Han fick tjugo frågor om allt möjligt och svarade mycket spontant och öppenhjärtigt.

En fråga handlade om msgr Ricca, som vi tidigare rapporterat om. Ricca är tillsatt för  leda den skandalomsusade banken IOR, och snart visade det sig att det fanns en del ofördelaktiga saker i hans förflutna. Påven menade att man alltid vill gräva i människors förflutna och sedan publicera detta. Men det kan ju vara så att personen har gjort bot och bättring och blivit förlåten. Om då vi inte förlåter begår vi själva en synd. Angående gay-lobbyn, alltså ett nätverk av personer som i kraft av liknande sexuell läggning håller varandra om ryggen, sade påven att detta är ett problem, men läggningen som sådan behöver inte vara det. "Jag säger att man kan inte marginalisera personer av denna anledning. De måste integreras i samhället"

Man kan förvisso sakna det tillägget att en sexualitet riktad till det egna könet alltid har betraktats som en disharmoni som inte kan förenas med vare sig äktenskap, ordens- eller  eller prästkallet. (Påve Benedikt skrev i boken Världens ljus: "The Congregation for Education issued a decision a few years ago to the effect that homosexual candidates cannot become priests because their sexual orientation estranges them from the proper sense of paternity, from the intrinsic nature of priestly being.)

Men dessa uttalanden har uttolkats på de mest hisnande vis; att påven skulle mena att vad som skett i det förflutna inte spelar någon roll vid tillsättningar av poster, att till exempel övergrepp mot barn i det förflutna skulle ses mellan fingrarna  och att påven godkänner en  homosexuell livsstil i Herrens vingård,  detta i kontrast gentemot hans företrädare. Inget kan var mera fel. Vad påven sade är samma sak som katekesen meddelar, inget annat. Påven sade ju också tidigare i intervjun: "Min inställning är densamma som kyrkans. Jag är ett barn av kyrkan. "

En annan händelse är de restriktioner som en franciskansk orden måste iaktta gällande vilken mässordning de skall använda generellt. detta har tolkats som att påven går emot påve Benedikts Motu prorio Summorum pontificum som öppnade för att den äldre liturgin kan användas. Detta tillbakavisas dock skarpt av ordensmedlemmarna själva.

I själva verket handlar det om en intern fråga som rör en religiös orden. Dessa är som familjer, de lyder direkt under påven och detta gör att det kan vara svårt för utomstående att veta bakgrund till ändringar, utnämningar, förflyttningar och strategier. Vår kollega Sandro Magister tycks i sin senaste krönika att döma ha tappat sitt vanligtsvis goda omdöme. Han går för långt i sina antydningar och slutsatser.  Det är lätt hänt. Vi har ändå rapporterat om saken, inte minst för att det gav ett naturligt tillfälle att presentera en ung och livskraftig ordensgemenskap, grundad efter det Andra Vatikankonciliet.

Problemet med informationer som kommer ut tillsynes oskyldigt, men i själva verket är del av en agenda, har formulerats mycket tydligt av en av de mest kända vatikanisterna,  Dr. Robert B. Moynihan, grundare och redaktör för "Inside the Vatican magazine":

Jag har varit vatikankännare i mer än ett kvarts sekel. Under alla dessa år har jag sett många fall där det som vid första intrycket verkat vara rena rama sanningen, inte alls är sant, eller inte hela sanningen. Det finns information, och det finns desinformation. Det finns manövrer som görs för att skapa en förändring. Detta kan även omfatta att diskreditera en person med falska anklagelser. Vi måste vara extremt uppmärksamma att väga alla bevis och fråga oss: Är det sant? Vem tillhandahöll uppgifterna?  I vilken avsikt, vilket mål? Varför just nu? Eller kan dessa uppgifter i själva verket ha en mycket enkel och oskyldig förklaring? Kort sagt; vi måste vara försiktiga , noggranna och rättvisa.

Rio: Pilgrimer provocerades

RIO - En grupp unga homosexuella demonstrerade under måndagen genom att hångla halvnakna  på trappan till kyrkan Our Lady Victorious i Largo do Machado, södra zonen i Rio. Scenen chockade några pilgrimer som började be på platsen.

Tidigare hade omkring två hundra demonstranter för homosexuellas rättigheter gått mot Guanabara Palace, där påven tas emot av de nationella myndigheterna. Demonstranter brände en docka som föreställde guvernör Sérgio Cabral och började kyssas. 

Man förklarade att detta är en protest mot  kriminalisering av droger, förbud mot abort och till förmån för hbt-personers rättigheter.  

Även vid WUD i Madrid skedde liknande aktioner, där troende ungdomar och ordenssystrar plötsligt befann sig inför nakna omslingrande kroppar.