En fråga handlade om msgr Ricca, som vi tidigare rapporterat om. Ricca är tillsatt för leda den skandalomsusade banken IOR, och snart visade det sig att det fanns en del ofördelaktiga saker i hans förflutna. Påven menade att man alltid vill gräva i människors förflutna och sedan publicera detta. Men det kan ju vara så att personen har gjort bot och bättring och blivit förlåten. Om då vi inte förlåter begår vi själva en synd. Angående gay-lobbyn, alltså ett nätverk av personer som i kraft av liknande sexuell läggning håller varandra om ryggen, sade påven att detta är ett problem, men läggningen som sådan behöver inte vara det. "Jag säger att man kan inte marginalisera personer av denna anledning. De måste integreras i samhället"
Man kan förvisso sakna det tillägget att en sexualitet riktad till det egna könet alltid har betraktats som en disharmoni som inte kan förenas med vare sig äktenskap, ordens- eller eller prästkallet. (Påve Benedikt skrev i boken Världens ljus: "The Congregation for Education issued a decision a few years ago to the effect that homosexual candidates cannot become priests because their sexual orientation estranges them from the proper sense of paternity, from the intrinsic nature of priestly being.)
Men dessa uttalanden har uttolkats på de mest hisnande vis; att påven skulle mena att vad som skett i det förflutna inte spelar någon roll vid tillsättningar av poster, att till exempel övergrepp mot barn i det förflutna skulle ses mellan fingrarna och att påven godkänner en homosexuell livsstil i Herrens vingård, detta i kontrast gentemot hans företrädare. Inget kan var mera fel. Vad påven sade är samma sak som katekesen meddelar, inget annat. Påven sade ju också tidigare i intervjun: "Min inställning är densamma som kyrkans. Jag är ett barn av kyrkan. "
En annan händelse är de restriktioner som en franciskansk orden måste iaktta gällande vilken mässordning de skall använda generellt. detta har tolkats som att påven går emot påve Benedikts Motu prorio Summorum pontificum som öppnade för att den äldre liturgin kan användas. Detta tillbakavisas dock skarpt av ordensmedlemmarna själva.
I själva verket handlar det om en intern fråga som rör en religiös orden. Dessa är som familjer, de lyder direkt under påven och detta gör att det kan vara svårt för utomstående att veta bakgrund till ändringar, utnämningar, förflyttningar och strategier. Vår kollega Sandro Magister tycks i sin senaste krönika att döma ha tappat sitt vanligtsvis goda omdöme. Han går för långt i sina antydningar och slutsatser. Det är lätt hänt. Vi har ändå rapporterat om saken, inte minst för att det gav ett naturligt tillfälle att presentera en ung och livskraftig ordensgemenskap, grundad efter det Andra Vatikankonciliet.
Problemet med informationer som kommer ut tillsynes oskyldigt, men i själva verket är del av en agenda, har formulerats mycket tydligt av en av de mest kända vatikanisterna, Dr. Robert B. Moynihan, grundare och redaktör för "Inside the Vatican magazine":
Jag har varit vatikankännare i mer än ett kvarts sekel. Under alla dessa år har jag sett många fall där det som vid första intrycket verkat vara rena rama sanningen, inte alls är sant, eller inte hela sanningen. Det finns information, och det finns desinformation. Det finns manövrer som görs för att skapa en förändring. Detta kan även omfatta att diskreditera en person med falska anklagelser. Vi måste vara extremt uppmärksamma att väga alla bevis och fråga oss: Är det sant? Vem tillhandahöll uppgifterna? I vilken avsikt, vilket mål? Varför just nu? Eller kan dessa uppgifter i själva verket ha en mycket enkel och oskyldig förklaring? Kort sagt; vi måste vara försiktiga , noggranna och rättvisa.
0 comments:
Post a Comment