Vid femtiden på lördagen exploderar en bil i korsningen Drottninggatan- Olof Palmes gata i Stockholm. Bilen börjar brinna och det följer flera explosioner. Tio minuter senare hörs ännu en detonation, nu från en sidogata till Drottninggatan som leder ner mot Centralstation. En man hittas blödande och döende på gatan, uppenbarligen har hans buk slitits sönder.
Allt detta bevittnas av tusentals människor ute i julhandeln. Mobilkameror dokumenterar det mesta. Det dröjer inte länge förrän nyheten är ute. De fåtal kommunikéer som skickas ut från polisen i medierna tillbakavisar både terror och samband mellan explosionerna, det talas istället om "en bil lastad med fyrverkeripjäser" och "ett dödsfall utan samband med bilbranden". En kvällstidning söker Länspolismästaren men man menar att hon "inte ska störas så sent på kvällen av operativa frågor".
Men på nätet är snart spekulationerna igång. Efter en timme eller så är bilnumret publicerat, och ägaren till bilen, en man från Tranås, som visar sig i jordansk miljö. Ett vittne som såg mannen på gatan känner igen hans ansikte från bilägarens Facebook. TT har redan publicerat ett hotbrev. På Flashback följer över 30 000 svenskar de täta rapporter, spekulationer och mer eller mindre seriösa politiska uttalanden som snart uppgår till ett tusental.
Men på SVT råder nyhetstystnad. Vid åttatiden börjar nyheten spridas över världen. BBC och Sky News har "breaking news", CNN har en "developing story" och det arabiska Al Jazeera sänder redan reportage från Stockholms gator. Trots att TT redan publicerat det tydliga hotbrev de fått tio minuter innan explosionen, så bryter varken radio eller TV sändningarna. Vid 23-tiden blixtrar det fram att ett extra Rapport ska sändas klockan 23.45. Men det utgår i sista stund. Några lyckas hitta att SVT24 ska sända nyheter vid midnatt. Problemet är bara att många bredbandsbolag saknar just den kanalen i utbudet.
Men sedan timmar är terrordådet redan förstasidesstoff, på kvällstidningarnas webbsidor, bäst rapportering får man från norska och danska tidningar, Der Spiegel, El Pais, Times...Snart vet man mera om bombningarna i London och Paris och Dubai än i Stockholm. Det verkar som om alla är upplysta om Sveriges första självmordsattack från en jihadist - utom Public Service-bolaget Sveriges Radio TV. Strax före tio på kv'llen kommer sammanställningar på webbsidorna hos DN och SvD - då har redan till exempel norska tidningar haft intensiv on-linebevakning. Enligt SvD har mannen identifierats som irakier med starka antipatier gentemot stridande utländska förband i Irak. På hans Facebook-sida citeras mest böner ur Koranen, och det finns redan på kvällen hyllningssidor till hans "martyrium".
Till och med Sveriges utrikesminister Carl Bildt skickar ut ett "Twittermeddelande" om ett "högst oroande försök till terrorattack". Men i statsägda media - intet. När Flashback mfl fora redan har mängder av fakta, så finns inte ett ord på krismyndighetens hemsida krisinformation.se, den som upprättades som en följd av tsunamikatastrofen.
Så - stockholmarna fortsatte att julhandla och trängas med sina barn på adventsmarknaderna, i fullständig okunskap att allmänheten just attackerats mitt i Stockholm med en bil full av gasoltuber, och en vandrande bomb bestående av sex rörbomber, och en ryggsäck full med spik, uppenbarligen med syfte att döda "kvinnor och barn".
Först påföljande dag meddelar polisen det som nätanvändarna redan vetat en timme efter dådet, och nyhetsmedia världen över redan meddelat; att det handlade om ett terrordåd.
Man ska inte drabbas av panik. Men samtidigt är det ju en medborgerlig rättighet att invånarna blir informerade om vad som händer på gator och torg och vilka hot som riktas mot landets folk. Varifrån kommer den uppenbara tveksamheten och fumligheten i detta fall? Det får framtiden utvisa.
Wikileaks inte nödvändigt i Sverige
En läsare uppmärksammade oss på att vår handelsminister Ewa Björling, utöver sin funktion i regeringen, tydligen tagit på sig ett missionerande uppdrag i den "sexuella hälsans" tecken också. I en artikel i Svenska Dagbladet från april 2009 så relateras om hennes samtal med det katolska Maltas premiärminister, som handlade om något så fjärran bilaterala handelsfrågor som kondomer och AIDS. Här berättar hon också stolt att hon alltid har kondomer med sig på sina resor, som hon delar ut även till katolska präster. Helt klart har hon här ett eget litet ideologiskt privatprojekt, som hon gärna läcker ut om utan att behöva anstränga Wikileaks redan så belastade servrar:
En märklig diplomati må man säga. Vi föreslår nu att Den Heliga Stolens alla ambassadörer, de Apostoliska nuntierna, alltid kunde bära med sig små paket med en Rosenkrans och Humanae vitae i engelsk översättning i sin portfölj, och dela ut till varje regeringstjänsteman de möter - i synnerhet om dessa kommer från det "upplysta" Sverige, som - med råge - toppar den föga hedrande abortstatistiken i Europa.
På sin blogg visar frihandelsministern också att hon - liksom många andra - inte har en aning om hur katolska kyrkan fungerar:
Några besked om kursändringar från påvar ges inte via privatsamtal, och som vi tidigare uppmärksammat, så innehåller samtalen med påven inte denna för många så viktiga sanktionering av en praxis som vem som helst ändå kan tillämpa. Som smittskyddsexpert borde Ewa Björling också veta att det bara finns en säkert metod mot hiv-spridning, och det är att leva efter kyrkans sedan tusentals år rekommenderade normer när det gäller sexuell samvaro.
Vår kyrka tycks stå inför en enorm pedagogisk utmaning när det gäller att förklara dess lära, vad den grundas på och vilka möjligheter det finns att göra ändringar i de rekommendationer som kyrkan gör till sina troende och till själasörjarna. Ett minimum av kunskap borde man dock förvänta sig från personer i maktpositioner - inte minst då ministrar och diplomater.
–När jag blev handelsminister funderade jag över hur jag kunde förena de två frågorna. När jag reser i Afrika har jag alltid med mig kondomer i väskan, som jag delar ut till katolska präster. De blir ofta arga och provocerade. Men jag kommer att fortsätta.
En märklig diplomati må man säga. Vi föreslår nu att Den Heliga Stolens alla ambassadörer, de Apostoliska nuntierna, alltid kunde bära med sig små paket med en Rosenkrans och Humanae vitae i engelsk översättning i sin portfölj, och dela ut till varje regeringstjänsteman de möter - i synnerhet om dessa kommer från det "upplysta" Sverige, som - med råge - toppar den föga hedrande abortstatistiken i Europa.
På sin blogg visar frihandelsministern också att hon - liksom många andra - inte har en aning om hur katolska kyrkan fungerar:
Äntligen! Inte en sekund för tidigt att påven inser hur viktiga kondomer är för att skydda liv. I lördags kom det efterlängtade beskedet om att han nu halvvänder i frågan. Det är inte minst väldigt viktigt i flera afrikanska länder med stor HIV-smitta.
Några besked om kursändringar från påvar ges inte via privatsamtal, och som vi tidigare uppmärksammat, så innehåller samtalen med påven inte denna för många så viktiga sanktionering av en praxis som vem som helst ändå kan tillämpa. Som smittskyddsexpert borde Ewa Björling också veta att det bara finns en säkert metod mot hiv-spridning, och det är att leva efter kyrkans sedan tusentals år rekommenderade normer när det gäller sexuell samvaro.
Vår kyrka tycks stå inför en enorm pedagogisk utmaning när det gäller att förklara dess lära, vad den grundas på och vilka möjligheter det finns att göra ändringar i de rekommendationer som kyrkan gör till sina troende och till själasörjarna. Ett minimum av kunskap borde man dock förvänta sig från personer i maktpositioner - inte minst då ministrar och diplomater.
Alla lyssnar till påven - ibland
Intresset för katolsk moralteologi tycks vara omättligt. Nu tas det upp på tidningarnas löpsedlar, i Text-TV och radionyheterna, att påven uttryckt en "försiktigt liberalare inställning" till kondomanvändning för att begränsa spridningen av AIDS. Detta skulle nu vara början till en vindkantring gällande hela det sexuella området, menar en del.
Men den katolska kyrkan och påven, varken denne eller tidigare, har någonsin rekommenderat preventivmedel som en lösning på mänskliga problem, inte heller har man uppmanat till något beteende som skulle leda till spridning av sjukdomar. Istället har det alltid betonats att det är genom att följa den naturliga ordning, som vi så vist blivit anvisade genom naturen själv, och som lyckats föra vårt släkte vidare under årtusendena, som är det enda säkra sättet att förhindra spridning av AIDS och även andra sjukdomar.
Människan har ett uppdrag, och detta är inte att njuta av livet för sin egen skull, utan att leva efter de regler som Gud givit henne genom naturen själv. Om sexuell praktik frikopplas från själva målet med sexualiteten så kan det leda till förvirring, söndring, sjukdom och död. Det var denna utgångspunkt som påven Paulus VI hade när han skrev encyklikan Humanae Vitae, som idag betraktas som närmast profetisk.
Men nu menar man att det istället är "påvens kondomförbud" som sprider AIDS. I SvD uttrycker hälsominister Ewa Björling att
Det är märkligt att den moderna världen så oerhört fokuserar på det sexuella, och noterar varje lite viskning från kyrkans håll, medan den föga bryr sig om att samma kyrka även förkunnar tron på en Gud som sände en människa till jorden, som var Gud, "icke skapad", som dog som en dödsdömd brottsling och uppstod ifrån döden igen för att visa på sin gudomlighet och få människan att förstå vem Gud är och vem människan är. Detta borde väl väcka sensationsrubriker dagligen.
Men nu handlade det alltså om några ord från från påven i en intervjusituation, en rekommendation till manliga prostituerade katoliker som smittats med en dödlig sjukdom. Vi avvaktar nu att några av påvens ord som kunde beröra betydligt flera, och inspirera till en reflekterande och ansvarstagande livsstil, även de ska nå nyhetsflödet.
Men den katolska kyrkan och påven, varken denne eller tidigare, har någonsin rekommenderat preventivmedel som en lösning på mänskliga problem, inte heller har man uppmanat till något beteende som skulle leda till spridning av sjukdomar. Istället har det alltid betonats att det är genom att följa den naturliga ordning, som vi så vist blivit anvisade genom naturen själv, och som lyckats föra vårt släkte vidare under årtusendena, som är det enda säkra sättet att förhindra spridning av AIDS och även andra sjukdomar.
Människan har ett uppdrag, och detta är inte att njuta av livet för sin egen skull, utan att leva efter de regler som Gud givit henne genom naturen själv. Om sexuell praktik frikopplas från själva målet med sexualiteten så kan det leda till förvirring, söndring, sjukdom och död. Det var denna utgångspunkt som påven Paulus VI hade när han skrev encyklikan Humanae Vitae, som idag betraktas som närmast profetisk.
Men nu menar man att det istället är "påvens kondomförbud" som sprider AIDS. I SvD uttrycker hälsominister Ewa Björling att
det är klokt om katolska kyrkan förstått att kondomer räddar livDet är inte kyrkans uppgift att vara ett globalt smittskyddsinstitut. Däremot att vägleda sina troende genom livet så att det på bästa möjliga sätt harmonierar med vad vi kommit till kännedom om, genom historien, genom observationer, tankar, vetenskap och sist men inte minst uppenbarad sanning.
Det är märkligt att den moderna världen så oerhört fokuserar på det sexuella, och noterar varje lite viskning från kyrkans håll, medan den föga bryr sig om att samma kyrka även förkunnar tron på en Gud som sände en människa till jorden, som var Gud, "icke skapad", som dog som en dödsdömd brottsling och uppstod ifrån döden igen för att visa på sin gudomlighet och få människan att förstå vem Gud är och vem människan är. Detta borde väl väcka sensationsrubriker dagligen.
Men nu handlade det alltså om några ord från från påven i en intervjusituation, en rekommendation till manliga prostituerade katoliker som smittats med en dödlig sjukdom. Vi avvaktar nu att några av påvens ord som kunde beröra betydligt flera, och inspirera till en reflekterande och ansvarstagande livsstil, även de ska nå nyhetsflödet.
Kyrkkaffe i ny tappning
Det var ännu inte så länge sedan gemene man i vårt land fick lära sig att en kyrka är Guds hus. Där skall man vara tyst och lugn och där ska andakt och bön råda.
Numera är kyrkor tillhörande landets majoritetssamfund dock som vilka andra lokaler som helst. Det spelar ingen roll om det så är domkyrkan i ärkestiftet, eller den kyrka där landets skyddspatron, helige Erik, var i sin sista mässa. I domkyrkan kan man ha konstutställningar, konferenser eller workshops med
pensionärsföreningar. Trefaldighetskyrkan invid Uppsala domkyrka har tagit ordet kyrkkaffe mycket bokstavligt: Man har helt enkelt förlagt kyrkkaffet inne i själva kyrkan, i det medeltida sidokapellet där frälsningsmysteriet förkunnas i de mest fantastiska - men helt ignorerade - valvmålningar från den tid, då ännu kyrkan var ett bönens och mässoffrets plats. Ett konsakrerat sakramentshus.
Att installera epitafier över adelsmän, bryta upp fönster och kalka över målningar, som man gjorde i kyrkorna under 1700-talet, var redan det ett helgerån. Att använda kyrkan till utställningar, dagisaktiviteter och kafé går dock ännu ett steg. Guds hus är invaderat och ockuperat av människan för hennes timliga behov.
Helige Erik, bed för oss!
Numera är kyrkor tillhörande landets majoritetssamfund dock som vilka andra lokaler som helst. Det spelar ingen roll om det så är domkyrkan i ärkestiftet, eller den kyrka där landets skyddspatron, helige Erik, var i sin sista mässa. I domkyrkan kan man ha konstutställningar, konferenser eller workshops med
pensionärsföreningar. Trefaldighetskyrkan invid Uppsala domkyrka har tagit ordet kyrkkaffe mycket bokstavligt: Man har helt enkelt förlagt kyrkkaffet inne i själva kyrkan, i det medeltida sidokapellet där frälsningsmysteriet förkunnas i de mest fantastiska - men helt ignorerade - valvmålningar från den tid, då ännu kyrkan var ett bönens och mässoffrets plats. Ett konsakrerat sakramentshus.Att installera epitafier över adelsmän, bryta upp fönster och kalka över målningar, som man gjorde i kyrkorna under 1700-talet, var redan det ett helgerån. Att använda kyrkan till utställningar, dagisaktiviteter och kafé går dock ännu ett steg. Guds hus är invaderat och ockuperat av människan för hennes timliga behov.
Helige Erik, bed för oss!
Sverige: De tysta medierna och den maktlösa makten
Igår demonstrerade kristna irakier för att uppmärksamma det svenska samhället på att de attackeras i sina kyrkor och hem. Trots detta skickas de nu tillbaka till ett samhälle där de ingenstans verkar trygga. Kyrkan de besöker kan bli deras grav samma dag, grannen kan vara deras framtida baneman.
Men från svenskt håll råder tystnad. Inte en rad i svenska tidningar, trots att demonstrationen samlade över 4000 personer - och detta i Kungsträdgården i centrala Stockholm. Endast de kristna tidningarna har uppmärksammat massakern i Bagdad och de kristna irakiernas situation. I radion hade Cecilia Uddén ett minutlångt inslag häromdagen, kanske det första bland alla hennes hundratals rapporter och reportage, som tog upp den etniska rensning av kristna, som pågår i hela Mellanöstern sedan decennier. UD:s nyhetsbrev "för den vetgirige" har inget om händelserna, och ambassadören i Bagdad, Carl Magnus Nesser, talar bara om "absurda terrordåd" och "minoriteter" i sin käcka blogg.
Integrationsminister Billström menar sig inte kunna styra över sin egen myndighet, och myndigheten kan inte heller göra något så länge den inte har ett domstolsutslag som förklarar att Irak befinner sig i inbördeskrig. Men ingen frågar ju heller någon domstol om detta, så... Makten säger den är maktlös alltså. En pinsam bekännelse.
Men de som får lida är irakierna som skickas hem till slaktbänken - med skattebetalt flyg.
Men från svenskt håll råder tystnad. Inte en rad i svenska tidningar, trots att demonstrationen samlade över 4000 personer - och detta i Kungsträdgården i centrala Stockholm. Endast de kristna tidningarna har uppmärksammat massakern i Bagdad och de kristna irakiernas situation. I radion hade Cecilia Uddén ett minutlångt inslag häromdagen, kanske det första bland alla hennes hundratals rapporter och reportage, som tog upp den etniska rensning av kristna, som pågår i hela Mellanöstern sedan decennier. UD:s nyhetsbrev "för den vetgirige" har inget om händelserna, och ambassadören i Bagdad, Carl Magnus Nesser, talar bara om "absurda terrordåd" och "minoriteter" i sin käcka blogg.
Integrationsminister Billström menar sig inte kunna styra över sin egen myndighet, och myndigheten kan inte heller göra något så länge den inte har ett domstolsutslag som förklarar att Irak befinner sig i inbördeskrig. Men ingen frågar ju heller någon domstol om detta, så... Makten säger den är maktlös alltså. En pinsam bekännelse.
Men de som får lida är irakierna som skickas hem till slaktbänken - med skattebetalt flyg.
Iraks kristna inte på UD:s bord
Samtidigt som det nu kommer ögonvittnesskildringar från massakern i den syrisk-katolska katedralen i Bagdad mitt under pågående söndagsmässa, noterar vi att UD inte ens finner saken värd att notera - varken på sin blogg eller Twitter. Och utrikesminister Carl Bildt finner heller inte saken värd att nämna på sin egen blogg. Oväder i Thailand däremot får sin plats. Ambassaden har inte heller reagerat på epostbrev, där vi efterlyser en korrigering av den med tanke på omständigheterna ganska fantastiska UD-analysen, att detta bara handlade om ett bankrån som gått lite snett. Med tanke på det stora antal irakier som finns i vårt land är detta mer än anmärkningsvärt att UD tror att någon ska ha förtroende för denna myndighet i fortsättningen, om man inte kan prestera bättre kommunikéer än dessa rökridåer. Ambassaden i Bagdad förlitade sig på radionyheter. Men ett telefonsamtal till någon med direktkontakter i församlingen, till exempel svensktalande fader Adris Hanna, hade givit annan information än Iraks nationella radio. Den "börs" som påstods vara målet för attacken, är bara ett vanligt kontor. Där förvarades inga pengar. Och det var terroristerna som attackerade hela tiden, de hade aldrig anledning att ta sin tillflykt till kyrkan.
Ett upprop cirkulerar nu för att kristna irakier ska få stanna i Sverige. Sedan ett vägledande beslut 2007 har myndigheterna haft avsikten att utvisa 5000 irakier till Bagdadområdet - de flesta av dessa kristna. Man betraktar - till skillnad från samtliga muslimska våldsaktivister - de kristna i Irak inte som en grupp, utan behandlar dem som enskilda livsöden enbart.
De kristnas situation i Irak, ja i hela Mellanöstern, är överhuvudtaget något som våra myndigheter och medier tycks fullständigt ignorera. Hur många lördagar har vi inte i radions program "Konflikt" hört skildringar från Palestinakonflikten, från Egypten och Pakistan...men de kristnas situation nämns knappast. I fallet Irak talar man bara om "minoriteter".
Samtidigt planeras tydligen i Nacka för en kombinerad byggnad, där en katolsk kyrka ska dela ingång med en moské. Utan att måla upp framtida motsättningar, kan man ju undra hur irakiska kristna ska känna om de tvingas gå in där efter dessa erfarenheter. Det tyder på en viss aningslöshet att planera något sådant, när dessa blodiga attentat mot kristna uppenbarligen har övervägande religiösa orsaker. Och grunden för denna blåögdhet är naturligtvis den bristfälliga rapporteringen.
Ett upprop cirkulerar nu för att kristna irakier ska få stanna i Sverige. Sedan ett vägledande beslut 2007 har myndigheterna haft avsikten att utvisa 5000 irakier till Bagdadområdet - de flesta av dessa kristna. Man betraktar - till skillnad från samtliga muslimska våldsaktivister - de kristna i Irak inte som en grupp, utan behandlar dem som enskilda livsöden enbart.
De kristnas situation i Irak, ja i hela Mellanöstern, är överhuvudtaget något som våra myndigheter och medier tycks fullständigt ignorera. Hur många lördagar har vi inte i radions program "Konflikt" hört skildringar från Palestinakonflikten, från Egypten och Pakistan...men de kristnas situation nämns knappast. I fallet Irak talar man bara om "minoriteter".
Samtidigt planeras tydligen i Nacka för en kombinerad byggnad, där en katolsk kyrka ska dela ingång med en moské. Utan att måla upp framtida motsättningar, kan man ju undra hur irakiska kristna ska känna om de tvingas gå in där efter dessa erfarenheter. Det tyder på en viss aningslöshet att planera något sådant, när dessa blodiga attentat mot kristna uppenbarligen har övervägande religiösa orsaker. Och grunden för denna blåögdhet är naturligtvis den bristfälliga rapporteringen.
Vilken värld lever UD i?
Åter en av dessa rapporter från Bagdad om meningslös död, om lidande, söndertrasade kroppar och förstörda liv, decimerade familjer, föräldralösa barn.... Denna gång har den syrisk-katolska katedralen sprängts med präster och gudstjänstbesökare, detta inför själva Alla helgons dag. 58 döda, 27 skadade, de flesta när terroristerna utlöste sina bombvästar.
Direkt efter ockupationen av kyrkan, som skedde mitt under söndagsmässan, så restes krav på frigivningar av terrorister, detta från Al Qaida.
Morgon med P1 får tag på en Elisabeth Hellsten, ställföreträdande chef vid Svenska ambassaden i Bagdad, och enligt henne handlade det "bara" om ett misslyckat rån av ett växelkontor i kvarteret intill. Hon har hört i irakiska nyhetsmedia att gärningsmännen sökte skydd i kyrkan, att det blev just så var "en slump" och man
Men man rånar väl inte ett växlingskontor med avsikten att spränga sig själv i luften. Man behöver inte tretton tungt beväpnade krigare för att utföra ett väpnat rån på ett växlingskontor. Och man begär inte islamistiska terrorister fria om det handlar om ett bankrån. Man blåser heller inte ut huvudet på en katolsk präst mitt under pågående mässa och man kastar inte handgranater mot oskyldiga kristna utan minsta hot.
I själva verket var kyrkan bevakad av säkerhetsvakter och bankrånet var bara en avledande manöver. Syftet var att spränga kristna i luften. Omedelbart efter dramat sände "Den islamiska staten Irak" ut följande kommuniké:
Om svenska UD tar så lätt på förföljelserna av de kristna i Irak, så väcker det onekligen en viss oro. Finns det en ordentlig bakgrundskunskap? Och - borde inte en ambassad vara lite mera informerad än en vanlig svensk vid sin TV-apparat?
Direkt efter ockupationen av kyrkan, som skedde mitt under söndagsmässan, så restes krav på frigivningar av terrorister, detta från Al Qaida.
Morgon med P1 får tag på en Elisabeth Hellsten, ställföreträdande chef vid Svenska ambassaden i Bagdad, och enligt henne handlade det "bara" om ett misslyckat rån av ett växelkontor i kvarteret intill. Hon har hört i irakiska nyhetsmedia att gärningsmännen sökte skydd i kyrkan, att det blev just så var "en slump" och man
behöver inte se det som en attack mot de kristna---ingenting pekar på att detta hänger ihop med regeringssituationenAtt det nu dödas "bara" två-trehundra oskyldiga liv varje månad är för henne en förbättring. Det enda hon märkt av attacken är att personalen inte kommit i tid till ambassaden.
Men man rånar väl inte ett växlingskontor med avsikten att spränga sig själv i luften. Man behöver inte tretton tungt beväpnade krigare för att utföra ett väpnat rån på ett växlingskontor. Och man begär inte islamistiska terrorister fria om det handlar om ett bankrån. Man blåser heller inte ut huvudet på en katolsk präst mitt under pågående mässa och man kastar inte handgranater mot oskyldiga kristna utan minsta hot.
I själva verket var kyrkan bevakad av säkerhetsvakter och bankrånet var bara en avledande manöver. Syftet var att spränga kristna i luften. Omedelbart efter dramat sände "Den islamiska staten Irak" ut följande kommuniké:
"Våra Mujahediner (krigare) anföll ett av de smutsiga polyteistiska nästena, som sedan länge har använts som högkvarter för krig mot Islam och de hade av Guds nåd och Hans Ära möjlighet att fånga de som var samlade där och de tog full kontroll över alla utgångar".
Om svenska UD tar så lätt på förföljelserna av de kristna i Irak, så väcker det onekligen en viss oro. Finns det en ordentlig bakgrundskunskap? Och - borde inte en ambassad vara lite mera informerad än en vanlig svensk vid sin TV-apparat?
Subscribe to:
Posts (Atom)
