Kyrkkaffe i ny tappning

Det var ännu inte så länge sedan gemene man i vårt land fick lära sig att en kyrka är Guds hus. Där skall man vara tyst och lugn och där ska andakt och bön råda.

Numera är kyrkor tillhörande landets majoritetssamfund dock som vilka andra lokaler som helst. Det spelar ingen roll om det så är domkyrkan i ärkestiftet, eller den kyrka där landets skyddspatron, helige Erik, var i sin sista mässa. I domkyrkan kan man ha konstutställningar, konferenser eller workshops med pensionärsföreningar. Trefaldighetskyrkan invid Uppsala domkyrka har tagit ordet kyrkkaffe mycket bokstavligt: Man har helt enkelt förlagt kyrkkaffet inne i själva kyrkan, i det medeltida sidokapellet där frälsningsmysteriet förkunnas i de mest fantastiska - men helt ignorerade - valvmålningar från den tid, då ännu kyrkan var ett bönens och mässoffrets plats. Ett konsakrerat sakramentshus.

Att installera epitafier över adelsmän, bryta upp fönster och kalka över målningar, som man gjorde i kyrkorna under 1700-talet, var redan det ett helgerån. Att använda kyrkan till utställningar, dagisaktiviteter och kafé går dock ännu ett steg. Guds hus är invaderat och ockuperat av människan för hennes timliga behov.

Helige Erik, bed för oss!