En polischef misstänks för våldtäkt, en dagisanställd för pedofili, scoutledare och mellanstadielärare för våldtäkter...
De många fallen av övergrepp mot barn och tonåringar som begåtts av katolska präster har omedelbart lett till hätska angrepp mot kyrkan som institution. Utifrån har man menat att det visar på kyrkans dubbelmoral, inifrån har man krävt att celibatet skall upphävas. Men konstigt nog tycks fenomenet finnas även i kyrkor utan celibatkrav, bland gifta och sammanboende, rika och fattiga, lärare, scoutledare och poliser...
Det är mycket sällsynt att talet om "systemfel" kommer upp om någon annan organisation än katolska kyrkan. När någon skandal uppdagas där så leder man den raskt till Roms loggior, och det brukar vara påven som får ta de värsta hatvågorna. Men även katoliker i allmänhet. (Man berättade redaktionen att en präst hört på en flygplats kommentarer att "där går en sån där pedofil"! Jo, han bar prästkragen.) I fallet med polischefen, dagismannen och scoutledaren har vi inte hört någon hänvisning till högsta ledningen. Och ändå - de är säkert inte de enda inom sina yrkeskårer. Ett inte ringa antal poliser finns i brottsregistret, dömda för kvinnomisshandel mm.
Det är människor det handlar om. Och inre kontroll - inte yttre. Ingen kan hindra någon att begå dessa handlingar genom bättre ledningssystem och strukturer. Endast genom en "sund undervisning" (Tit 2:6) kan samvetena upplysas. Frågan är om hem och skola förmår ge denna undervisning utan andra ledtrådar än att man ska söka sin egen tillfredsställelse i det korta jordelivet. Och naturligtvis - samma sak gäller de katolska skolorna och prästseminarierna.
Allt vad I viljen...
På SvD riktar ett antal riksdagsmän och politiska ungdomsledare den 26 januari en appell för att bistånd skall kopplas till politiska villkor.
Politikerna menar att för att Sverige ska bistå landet måste tre krav uppfyllas:
Sverige måste kräva att den diskriminerande förordning som gör det möjligt att neka gravida elever skolgång måste avskaffasskriver man och avser då biståndet till Tanzania. Artikeln har ett upprört tonläge, och framförallt är det då landets abortförbud som upprör:
Vi har talat med läkare som tvingats vägra gravida flickor, som utsatts för övergrepp, abort eftersom ingreppet är förbjudet.
Politikerna menar att för att Sverige ska bistå landet måste tre krav uppfyllas:
• Tanzania måste tillåta gravida elever att gå i skolan.
• Tanzania bör erbjuda gravida skolelever säkra abortmetoder.
• Tanzania bör införa sexualkunskap i skolundervisningen.
Att använda bistånd som politisk påtryckning är inget nytt. SIDA har inga som helst problem med detta. På deras hemsida återges regeringens målsättning:
Demokrati och mänskliga rättigheter, miljö och klimat samt jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen. Det är de områden Sverige prioriterar inom biståndet.
Här handlar det alltså inte om att ge hungrande mat, törstande vatten, hemlösa ett hem och sjuka vård. Målen är istället utpräglat politiska, och naturligtvis är det den svenska modellen som ska pressas in. År 2007 reducerade regeringen biståndsmottagande länder från 125 till 33 stycken. Många ströks alltså, däribland Nicaragua, Venezuela, Haiti, Filippinerna, Vietnam. Istället satsar man på Bangladesh, Kambodja, Bolivia, Kenya. Vad som kännetecknar dessa länder är knappast större nöd än de som ströks på listan. Men svaga regeringar där man kan göra lite vad man vill i landet. Mycket riktigt finns det SIDA-stödda abortkliniker både i Bangladesh och Kenya, trots att detta är i lag förbjudet.
I en svarsartikel erkänner SIDA-chefen öppet att man under 1990-talet försökt "köpa" politiska förändringar, men att detta inte är effektivt. Bättre då att arbeta
aktivt med dialoger på regerings- och ministernivå som med att stödja de modiga aktörer och progressiva krafter
Ser man på biståndpengarnas fördelning år 2008 finns det en hel del att kanske förvånas över: Filippinerna (90 miljoner invånare) 41 mkr, Haiti (9 miljoner invånare) 60 mkr, Mexico 82 tkr (!), Kuba 5 mkr, Tanzania 820 mkr, Rwanda 94 mkr, Ockuperade Palestinaområden (3,6 miljoner invånare), 471 mkr... Bosnien får 10 ggr mer än Kroatien. Och Palestina får lika mycket som hela Latinamerika totalt!
Humanism eller existentiell ångest?
Ett förslag om så kallad palliativ sedering finns från Läkaresällskapets etikdelegation, meddelar Svenska Dagbladet. Förslaget innebär att man på eget initiativ kan få bli nedsövd i livets slutskede istället för att vara vaken med smärtor och ångest.
Förslaget har fått stöd från Göran Hägglund. En spontan reaktion från redaktionen är att förslaget andas dödsskräck. Är det något man inte vill ta ifrån en människa så är det väl just att uppleva denna stund - som kan vara så omgärdad av storhet och andakt.
Men om då en människa inte själv vill vara med? Om man bara vill få sova? Frågan har inget enkelt svar. Men ur kristen synpunkt vill man ju helst låta Vår Herre bestämma när den stunden skall komma. Dessutom - utgör detta inte en förrädisk glidning mot eutanasihållet? Sjukvården har redan "dödshjälp" för ofödda vars hela organism bara vill en enda sak: Livet. Är det kanske bara en tidsfråga innan man också erbjuder den tjänsten åt gamla och sjuka - eller bara livströtta?
En redaktionen närstående bad bestämt att få upphöra med morfinbehandlingen när slutet närmade sig. Beskedet till sjukvårdspersonalen: - Jag vill inte missa något!
Förslaget har fått stöd från Göran Hägglund. En spontan reaktion från redaktionen är att förslaget andas dödsskräck. Är det något man inte vill ta ifrån en människa så är det väl just att uppleva denna stund - som kan vara så omgärdad av storhet och andakt.
Men om då en människa inte själv vill vara med? Om man bara vill få sova? Frågan har inget enkelt svar. Men ur kristen synpunkt vill man ju helst låta Vår Herre bestämma när den stunden skall komma. Dessutom - utgör detta inte en förrädisk glidning mot eutanasihållet? Sjukvården har redan "dödshjälp" för ofödda vars hela organism bara vill en enda sak: Livet. Är det kanske bara en tidsfråga innan man också erbjuder den tjänsten åt gamla och sjuka - eller bara livströtta?
En redaktionen närstående bad bestämt att få upphöra med morfinbehandlingen när slutet närmade sig. Beskedet till sjukvårdspersonalen: - Jag vill inte missa något!
Att vara kristen är att vara extremist
I tvenne artiklar i tidningen Dagen diskuteras "Katolska kyrkans många ansikten". Artikelförfattaren hänvisar till rapporter i media om en maktkamp mellan liberala och konservativa krafter. I artikeln sägs att
Ytterligheter alltså. Så lanseras en mittfåra av katoliker som gör lite som de vill, men utan att vilja ändra på kyrkan för dess skull. Mainstreamkatolikerna som "tiger still och gör så gott de kan". Denna hållning framstår i artikeln nästan som ett sorts ideal. De två källor som anges i artikeln, Maria Hasselgren och Per Beskow, tycks mena att aktiva katoliker som hörs och syns är "extremer" som inte betyder något alls för kyrkan.
För det första måste man invända mot att det är påven som utformar kyrkans lära ifråga om preventivmedel och abort. Ingen påve kan ändra kyrkans syn på människans uppdrag i skapelsen, den är en del av Uppenbarelsen. Angående det framlagda mittfåra-idealet undrar man om det verkligen kan vara något att eftersträva, när det ju är just den ljumma inställningen - både hos präster och lekmän - som gör att kyrkan tappar kontakten med sina troende i häpnadsväckande fart.
Alla våra förebilder - de heliga - är i ett eller annat avseende extremister; de är personer som hängivet strävat efter helighet. Många mycket uttrycksfullt, de flesta helt i det fördolda. I det avseendet finns det ingen "mittfåra" i den kristna tron, att den alltid innebär en djupt personlig passion för den uppenbarade sanningen, som inte låter sig styras av media, av trender, tidsanda eller kyrkopolitisk korrekthet. Man blir inte heligare genom att tillhöra rätt läger i ett spel, och inte heller genom att samla på medaljer och meriter. Allt avgörs i den dagliga omvändelsen och sist men inte minst - i dödsstunden.
I den andra artikeln säger Hedvig Larsson att
Det var det klokaste i båda dessa artiklar.
Benedikt XVI beskrivs ofta som en konservativ påve med hänvisning till sitt motstånd mot aborter och preventivmedel.Men samtidigt att han
på ett närmast vänsterorienterat sätt, propagerar för ekonomisk solidaritet, mot konsumism och kortsiktiga vinstintressen
Ytterligheter alltså. Så lanseras en mittfåra av katoliker som gör lite som de vill, men utan att vilja ändra på kyrkan för dess skull. Mainstreamkatolikerna som "tiger still och gör så gott de kan". Denna hållning framstår i artikeln nästan som ett sorts ideal. De två källor som anges i artikeln, Maria Hasselgren och Per Beskow, tycks mena att aktiva katoliker som hörs och syns är "extremer" som inte betyder något alls för kyrkan.
För det första måste man invända mot att det är påven som utformar kyrkans lära ifråga om preventivmedel och abort. Ingen påve kan ändra kyrkans syn på människans uppdrag i skapelsen, den är en del av Uppenbarelsen. Angående det framlagda mittfåra-idealet undrar man om det verkligen kan vara något att eftersträva, när det ju är just den ljumma inställningen - både hos präster och lekmän - som gör att kyrkan tappar kontakten med sina troende i häpnadsväckande fart.
Alla våra förebilder - de heliga - är i ett eller annat avseende extremister; de är personer som hängivet strävat efter helighet. Många mycket uttrycksfullt, de flesta helt i det fördolda. I det avseendet finns det ingen "mittfåra" i den kristna tron, att den alltid innebär en djupt personlig passion för den uppenbarade sanningen, som inte låter sig styras av media, av trender, tidsanda eller kyrkopolitisk korrekthet. Man blir inte heligare genom att tillhöra rätt läger i ett spel, och inte heller genom att samla på medaljer och meriter. Allt avgörs i den dagliga omvändelsen och sist men inte minst - i dödsstunden.
I den andra artikeln säger Hedvig Larsson att
Förändringen kanske måste komma också från personen själv
Det var det klokaste i båda dessa artiklar.
Helige Thomas Becket - bed för oss!
Idag den 29 december firar vi den store martyren Thomas Becket. Vad som utmynnade i hans martyrium var frågan om staten och kyrkan. I den sk Constitution of Clarendon krävde kung Henrik II att hans rätt skulle stå över kyrkolagens, att präster skulle straffas enligt den civila lagen, inte den kyrkliga. Ärkebiskopen försvarade envist och modigt kyrkans syn, att man inte kan ålägga en kyrkans tjänare både själsligt (exkommunicering) och fysiskt (döden) straff - det räckte med ett. Men kungen ville att biskopar skulle jämställas med baroner och vara föremål för samma behandling som dem att efter summarisk rättegång i kunglig domstol riskera
Kungen lyckades aldrig få ärkebiskopen att acceptera och uttryckte sin frustration över detta. Några adelsmän såg sin chans att göra en kunglig tjänst. En liten riddartrupp tog sig an jobbet. Ärkebiskopens huvud blev kluvet under förberedelserna till en vesper, detta hände den 29 december 1170.
Vi ser här en klassisk spänning mellan stat och kyrka, där staten frånsäger kyrkan allt inflytande och som argument letar fram varje svaghet, varje antydan till privilegium eller dubbelmoral. Men det är inte svårt att ana att det knappast handlar om ömma rättvisefrågor, utan om makt och pengar.
Paralleller till våra sekulära demokratiskt valda regimer saknas inte. De försöker till varje pris marginalisera kyrkans inflytande i samhället, och med civila lagar motverka de kyrkliga lagarna. Medan det i Thomas Beckets England handlade om att präster och biskopar skulle tvingas att bli kungliga undersåtar, är det i vårt samhälle de ofödda, äktenskapet, familjen och sk genderfrågor som slaget står om. Mycket är sig likt, men då handlade det om prästers undkommande av fysiska straff, idag om kyrkans särställning på arbetsmarknaden, då om skattemedel, nu om bidrag, då om kungamakten över präster och biskopar, nu om statens och arbetsgivares makt över katolska samveten. En radikal skillnad mellan vår tid och 1100-talet är vår verklighetsbeskrivning. Under medeltiden var den ännu ganska homogen när det gällde de yttersta frågorna. Idag är man inte överens ens om de mest basala värden som samhället bygger på, annat än möjligen ett antal negationer. Även klassiskt katolska länder ser nu hur kristna principer och lagar, ja, själva tron, hånas och körs över av lagstiftande makt, värre än någonsin kung Henrik skulle kunnat föreställa sig.
Helige Thomas Becket är och förblir en förebild för modet att stå emot den världsliga maktens orättfärdiga påbud.
loss of limbs or deathKungen krävde också att kyrklig skatt och egendom skulle tillfalla honom om det inte kunde bevisas att den skulle användas till välgörande ändamål.
Kungen lyckades aldrig få ärkebiskopen att acceptera och uttryckte sin frustration över detta. Några adelsmän såg sin chans att göra en kunglig tjänst. En liten riddartrupp tog sig an jobbet. Ärkebiskopens huvud blev kluvet under förberedelserna till en vesper, detta hände den 29 december 1170.
Vi ser här en klassisk spänning mellan stat och kyrka, där staten frånsäger kyrkan allt inflytande och som argument letar fram varje svaghet, varje antydan till privilegium eller dubbelmoral. Men det är inte svårt att ana att det knappast handlar om ömma rättvisefrågor, utan om makt och pengar.
Paralleller till våra sekulära demokratiskt valda regimer saknas inte. De försöker till varje pris marginalisera kyrkans inflytande i samhället, och med civila lagar motverka de kyrkliga lagarna. Medan det i Thomas Beckets England handlade om att präster och biskopar skulle tvingas att bli kungliga undersåtar, är det i vårt samhälle de ofödda, äktenskapet, familjen och sk genderfrågor som slaget står om. Mycket är sig likt, men då handlade det om prästers undkommande av fysiska straff, idag om kyrkans särställning på arbetsmarknaden, då om skattemedel, nu om bidrag, då om kungamakten över präster och biskopar, nu om statens och arbetsgivares makt över katolska samveten. En radikal skillnad mellan vår tid och 1100-talet är vår verklighetsbeskrivning. Under medeltiden var den ännu ganska homogen när det gällde de yttersta frågorna. Idag är man inte överens ens om de mest basala värden som samhället bygger på, annat än möjligen ett antal negationer. Även klassiskt katolska länder ser nu hur kristna principer och lagar, ja, själva tron, hånas och körs över av lagstiftande makt, värre än någonsin kung Henrik skulle kunnat föreställa sig.
Helige Thomas Becket är och förblir en förebild för modet att stå emot den världsliga maktens orättfärdiga påbud.
Vetenskapens upplysta och av kunskap präglade tidevarv
Medan Expressen tycker en fysisk attack mot påven är en
så anser en debattör i Aftonbladet att all sändning av gudstjänster i radio och TV skall betraktas som reklam för trossamfund.
Här borde debattören nog läst på lite bättre - kanske Augustinus hade hjälpt eller varför inte beakta universitetsväsendets framväxt under påvarnas beskydd? Debattören tycker att vi ska ha en totalstädning av allt som inte kan hänföras till "verklighetsförankring" och det är public service-kanalernas skyldighet att
"En gång för alla" - har vi inte hört det förut? Var det - i München eller Moskva?
hämnande inkarnation av alla de kvinnor och barn som kyrkan har plågat genom seklerna.
så anser en debattör i Aftonbladet att all sändning av gudstjänster i radio och TV skall betraktas som reklam för trossamfund.
Religionen åtnjuter en otillbörlig respekt i dagmenar Mikael Nilsson och passar sedan på att avfärda alla religionerna i en enda mening:
De monoteistiska religionerna bygger i stället på skrifter som legitimerar etnisk rensning, bigotteri, (kvinno)hat och förtryck, slaveri och folkmord.Så var det gjort! Vidare är de kristna motståndare till kunskap, får vi överraskande veta.
De antar vidare att vi förvisats ur ett ursprungligt tillstånd av lycka, okunskap och enhet med Gud genom att äta av kunskapens frukt, det vill säga kunskap är av ondo.
Här borde debattören nog läst på lite bättre - kanske Augustinus hade hjälpt eller varför inte beakta universitetsväsendets framväxt under påvarnas beskydd? Debattören tycker att vi ska ha en totalstädning av allt som inte kan hänföras till "verklighetsförankring" och det är public service-kanalernas skyldighet att
motverka religionens vanföreställningarArtikeln avslutas med en uppmaning:
Frigör SVT från religionens skamgrepp och plocka ner dess vidskepelser på jorden en gång för alla!
"En gång för alla" - har vi inte hört det förut? Var det - i München eller Moskva?
Expressen och hämnden mot påven
Tidningen Expressen lyckas med ännu ett bottenrekord. I en ledare kommenteras kvinnan bakom det brutala överfallet på påven i Peterskyrkan med att
man kan se henne som en av Dickens spöken från svunna jular, en hämnande inkarnation av alla de kvinnor och barn som kyrkan har plågat genom seklerna.
I samma stil fortsätter ledaren att pusta ut en serie föraktfulla påståenden.
En man som våldtar sin 11-åriga styvdotter får syndernas förlåtelse. Men den 11-åriga flicka som blir med barn genom våldtäkten kan inte räkna med kyrklig medkänsla. Abort är en dödssynd. Hon måste föda sitt barn även om hennes liv riskeras.
Här har man lyckats få en enda mening rätt av fyra. Abort är en döddsynd, ja. Men allt det andra är ju fel - bara att kolla med till exempel Respekt:
Beträffande medicinskt motiverade ingrepp som genomförs för att rädda moderns liv, men som leder till det ofödda barnets död, anser kyrkan att dessa är moraliskt befogade. I sådana fall genomförs de för att rädda ett liv då både kvinnans och det ofödda barnets liv är i fara.
I övrigt kunde man läst in sig på fallet här, och se att kyrkan gjorde allt som stod i deras makt för flickan och hennes mor. Expressenledaren fortsätter sedan ösa förakt över kvinnor i u-länder, som bara de finge preventivmedel så
uppphör de att föda tjogvis med barn
Detta skulle ju spara en masssa pengar, som kunde användas långsiktigt, inte som männen i "fattiga länder" gör; spendererar dem på "alkohol, bilar och vapen".
Åldersdiskriminering är heller inget främmande för liberala Expressen. Påven är man, och han är gammal. Bara vräka bort:
Det är inte snällt att knuffa omkull gamla påvar. Det är mycket bättre att avsätta demVi talar nu alltså om en ledare för världens största kyrka, till vilken även många av våra invandrare hör; dessa latinamerikaner, polacker, kaldéer, nigerianer m.fl med sina "tjogvis med barn"... Hade denna artikel handlat om muslimer eller judar med sina "tjogvis med barn" så hade den varit föremål för en rad anmälningar. Har chefredaktören julledigt kanske?
Subscribe to:
Posts (Atom)
