Greider i elfenbenstornet

Det finns inte så många talradiokanaler i Sverige. I själva verket två bara. Men den ena, en privatkanal kallas Radio1, är någon sorts vulgärunderhållning för deltagarna själva, utan innehåll. I den statliga radion kan man ibland hitta kvalitet, inte minst de skickligt gjorda dokumentärerna som sänds i P3 - Verkligheten i P3. Så har vi förstås den folkkära institutionen P1, som alla svenskar kanske växt upp med. Här sänds på söndagsmorgnarna programmet Godmorgon Världen, som ska spegla veckans händelser. Det finns fasta inslag - och dessvärre innebär det också upprepade och ack så förutsägbara mönster. Man låter samma personer göra sina krönikor och analyser och man har till och med en tyckarpanel, där det återkommer samma röster igen och igen och igen.

En av dem tillhör Göran Greider, redaktör vid Dalademokraten. Av någon anledning tillåts han uttala sig om allt mellan himmel och jord, och han blir sällan korrigerad trots de mest hisnande gissningar han gör.

 Oraklet Greider

I det senaste i raden blev panelen tillfrågad om kyrkovalet räddar Svenska kyrkan från marginaliseringen i samhället. Då svarar Goran Greider  - Nej, och menar att Svenska kyrkan varit en

"plats för de tunga frågorna, jämställdhet, klimat, HBQT,

detta enbart tack vare inblandningen av politiker utifrån

"till skillnad från den katolska kyrkan som är helt avskuren från politiken och då blir den väldigt reaktionär".

Vi ska inte ge oss in i debatten om det svenska märkliga kyrkovalet, där 12% av medlemmarna röstar och rösterna ändå räknas. Men vi kan konstatera att Göran Greider borde reflektera lite över sina egna ord. Den katolska kyrkan är global, den har världens största och äldsta diplomatiska nätverk. Det finns ett oräkneligt antal organisationer som är engagerade i världsliga frågor, inte minst hjälporganisationer som alltid är först på plats, som Malteserhjälpen och Caritas. Och Justitia et Pax sysslar enbart med rättvise- och fredsfrågor. Till detta kommer ordnar som är extremt utåtriktade. Har inte Göran Greider hört talas om diskussionen om den amerikanska kvinnliga ordensledningens politiska engagemang? Dessutom framträder påven varje onsdag på Petersplatsen inför - och mitt ibland! -  fyrtiotusen åhörare  och kommenterar då ofta världshändelserna utifrån de exceptionella underrättelser han får. Från påvarnas penna kommer det hela tiden kommentarer och varningar, råd och vädjanden vända till världens folk och makthavare.

Så har det alltid varit. Missade Greider att det var katolska kyrkan som först varnade för den  nationalsocialistiska människosorteringen, i påve Pius XI:s rundskrivelse Mit Brennender Sorge som skrevs redan 1937 och spreds med flygblad över Tyskland? Under denna tid behandlade Greiders partikamrat Per Albin Hansson Hitler som en politisk broder - trots allt var det ju ett arbetareparti han ledde - och Tyskland var vår viktigaste handelspartner. Tyder det faktum att den lilla Vatikanstaten tog emot flera judiska flyktingar under kriget än USA och England tillsammans, på politisk isolering?

Har det gått Greider förbi helt att det är framförallt de katolska och ortodoxa kyrkorna som engagerat sig för Syrien, medan den Svenska kyrkan tigit som muren? Förra söndagen bad påven i fyra timmar på Petersplatsen tillsammans med hundratusen katoliker för freden i Syrien. Skulle det vara tänkbart att ärkebiskop Weijryd samlade ens hundra människor på Vaksala torg i Uppsala för en sådan sak?  Greider har också tydligen helt missat det Andra Vatikankonciliet, vars texter tar upp praktiskt tagit allt mellan himmel och jord. Det finns i stort ingenting som inte kyrkan uttalat sig om i vår moderna tid, från jordreformer i Sydamerika till människohandel och storbanker.

Att sedan Greider betraktar diskussioner om miljön, feminism och sexuella minoriteter,  som "tunga frågor", när vi står inför gungande samhällsfundament,  civilisationskonflikter och uppenbara risker för världskrig, ja det borde kanske också någon höja ett litet ögonbryn för.  Vem är det nu egentligen som isolerat sig i sitt torn?