Fasta inför sedesvakans

Dagens nyhetsbomb om påvens avgång kommer att väcka en våg av spekulationer. Trots att påven tidigare i en intervju uttalat möjligheten att en påve begär avsked, så är beslutet mycket kontroversiellt. När påven Johannes Paulus II blev tillfrågad om han inte skulle avgå av hälsoskäl - detta långt innan hans kropp slutligen drog strecket - så svarade han, med glimten i ögat.

"Till vem skulle jag då lämna min avskedsansökan?"

Det var samme påve som vid en annan fråga om han inte skulle för sin egen skull avgå, svarade:

"Jesus klev inte ner från korset"

Men nu har alltså av allt att döma påve Benedikt  sagt upp sig inför sig själv. Vittnesmål från Rom i helgen berättade om en trött påve, en skugga av sitt forna jag. Så visst kan det finnas medicinska skäl.

Ändå väcker åtgärden frågor. För det första kommer påven ju vara fortfarande i detta livet när konklaven sker. Detta kommer onekligen påverka utgången av valet. För det andra skapar det ett prejudikat som kan utnyttjas i framtiden: Påvar kan alltså begära avsked, och de kan påverkas att begära avsked.

Man måste också fråga sig, varför dessa den nya tidens påvar skall behöva ha så mördande dagsprogram, med omfattande audienser varje dag, resor och spektakelliknande besök. Borde man inte låta påven få styra från sitt arbetsrum, och kommunicera med stiften genom sina rundbrev, såsom det en gång var?

Historiskt sett är åtgärden mycket ovanlig.- Vi återkommer till detta. Men säkert är att kyrkan just nu behöver våra förböner mer än någonsin: Mycket står på spel, och vi måste släppa alla mänskliga preferenser för att låta den helige Ande leda kyrkan genom den svåra tid som står inför dörren. Det kommer vara en avgörande fastetid.