En dinosaurus, en mumie, ingen kommissionär för det 21:a århundrandet. Reaktionära och fasansfulla åsikter. En homofob av stora mått, han ska helst hålla sig till Malta eller åka så långt han kan från EU.Vi vill inte ha honom här.
Så karaktäriserar EU-parlamentarikern Cecilia Wikström Maltas utrikesminister Tonio Borg, som utsetts till att bli kommissionär. Cecilia Wikström retar upp sig främst på Tonio Borgs motstånd mot aborter. Hon tror att abort är mänsklig rättighet, som är grundmurad i EU. Men som fullvärdig medlem i EU-parlamentets utskott för rättsliga frågor, JURI, borde väl Wikström veta att det ingenstans finns inskrivet att abort skulle höra till de mänskliga rättigheterna, varken inom EU eller i FN. Alltjämt så är rätten till liv starkare än rätten att ta oskyldigt liv. Att sedan många länder väljer att gå emot detta med en utbredd abortpraxis har inget med mänskliga rättigheter att göra.
Wikströms utspel aktualiserar desinformation som försiggår gällande abort. Många politiker, nu senast den moderata riksdagsledamoten Ulrika Karlsson, försöker hävda att de mänskliga rättigheterna innefattar även rätten att få inducerad abort. Man hänvisar till begreppet "reproduktiv hälsa", SRHR, som i sin tur kan inordnas under rätten till allmän hälsa. Men detta är en tolkning som inte finns i något av de styrdokument som nationerna enats om, varken i FN eller EU.
Varför är denna tolkning då felaktig? Det finns flera skäl till det. För det första så är graviditet ingen sjukdom eller ohälsa, utan detta tillstånd är en del av människans livscykel. För det andra så kan inte skyddandet av en individs hälsa eller sexuella frihet gå ut över hälsa eller liv för en annan individ. För det tredje så är en människa aldrig del av en annnan människas kropp, varken i fosterstadiet eller senare. För det fjärde borde väl även mannen vara en del av den reproduktiva hälsan. Idag är han det inte vare sig i de länder där han kan tvinga kvinnan till abort eller där han - som i Sverige - inte har någon laglig möjlighet att förhindra abort av sin egen avkomma.
Den svenska regeringen har gjort sin egen tolkning av de mänskliga rättigheterna, och man godkänner helt öppet att använda biståndet som utpressningsmedel och man låter SIDA bekosta abortkliniker som står i strid med andra länders lagstiftning.
Tonio Borg må ha gjort en del kontroversiella uttalanden. Men inom politiken så måste kan kunna acceptera att det finns olika meningar. Cecilia Wikström drar sig själv inte för att strö uttalanden omkring sig som förnedrar hela nationer, som Malta och Ungern, och hon verkar heller inte kunna skilja politiken från den privata sfären. Den tvåfaldigt skilda lutherska prästen svarar på frågan om Borgs motstånd till att skilsmässor kan ske så lättvindigt:
Jag säger bara en sak: Jag tycker synd om hans fru.
Att Borg egentligen bara företräder en i EU:s direktiv förankrad människosyn, som dessutom lätt kan igenkännas i Andra Vatikankonciliets konstitution Gaudium et Spes (andra delens hela första kapitlet tillägnas där familjen som grund för samhällets fortbestånd) tycks inte Wikström förstå. I själva verket är det katolska Malta ett av få länder som försöker omsätta Andra Vatikankonciliets riktlinjer i praktisk politik. Men hon har bara förakt till övers för den katolska majoriteten inom den religion hon själv borde företräda som luthersk präst. Hon underskattar grovt hur stora skaror i Europa som står bakom motståndet mot abort, könsneutrala äktenskap och de många skilsmässorna där framförallt barnen blir lidande. Det är betydligt fler än den högljudda liberala extremism som Cecilia Wikström företräder. Hon drar sig heller inte att använda samtliga förekommande härskartekniker; nedlåtande invektiv, personangrepp, marginalisering, majestätisk "vi"-form, hot och löften om att ställa till problem genom att "infiltrera", allt för att misstänkliggöra personen och allt vad han står för. Att Wikström sitter i en rådgivande kommitté för ledamöters uppträdande, när hon själv uppträder på detta sätt borde väcka en del frågor om hennes lämplighet.
Europa är faktiskt en till 75% kristen världsdel. Detta måste ju med nödvändighet innebära att också en del av de principer som den kristna människosynen omfattar, också kommer att manifesteras i politiken. Men åt detta vänder vår liberala Europaparlamentariker föraktfullt ryggen.
Vi väntar nu spänt på att alla försvarare av det fria ordet och av det Andra Vatikankonciliets principer skall framträda eller höra av sig till Cecilia Wikström och protestera mot hennes oacceptabla maktfasoner.
Se även denna färska larmrapport från European Dignity Watch.
0 comments:
Post a Comment