Programmet "Uppdrag granskning" har gjort ännu ett indignationsnummer, denna gång genom att smygfilma imamer i privata rådgivningssituationer. Några kvinnor berättar en påhittad historia och ber om råd - som om de vore rättrogna muslimer som bara vill göra rätt utifrån sin religion. Huvudsyftet var redan från början att avslöja de muslimska församlingarna med lögner. Och det var inte särskilt svårt att få fram att en sida visas utåt och en annan inåt.
Man kan dock inte låta bli att ställa några följdfrågor. För det första - är det verkligen etiskt acceptabelt att på detta sätt utnyttja själsvårdssituationer? Kanske det bara är en tidsfråga innan vi får påhälsning av Uppdrag granskning i våra biktstolar eller på psykiatrikermottagningen.
¨
En annan fråga är att det saknades fullständigt en djupare reflektion över råden från imamerna. En kvinna berättar att hennes man slagit henne och att han tagit sig ännu en hustru. Imamerna betonar hela tiden vikten att hålla äktenskap och familj samman, och först i sista hand blanda in polisen. Detta görs ett stort nummer av i programmet. Men är det verkligen så förkastligt, att råda kvinnan att i första hand försöka tala med sin man, och inte med polisen? Man kan också undra över den plötsliga moral som anförs mot den muslimska ordningen med polygami - när det svenska samhället är extremt öppet när det gäller relationer utan äktenskap, tonårssex, samboskap, skilsmässor, delade vårdnadsförhållanden, aborter... Går ekvationen ihop - egentligen? Kvinnans plats i islam är heller inte så enkel att beskriva, som att hon förtrycks. Hon regerar hemmet, ofta också ekonomin, och i många muslimska länder ser man kvinnor i framträdande yrkesroller. Att vi sedan som medlemmar i en västerländsk, sekulariserad civilisation har svårt att acceptera att en präststyrd tolkning av koranen skall styra människors liv i detalj är så att säga en annan sak.
Det saknas även förståelse för den kristna synen på äktenskap och familj. Det svenska samhället dikterar helt oblygt sin livsstilsfixerade egocentrerade moral, utan hänsyn till etnicitet, kultur och religion. Märkligt nog möts muslimer av större tolerans än kristna. Till exempel inrättas på skolor "böne- och mediationsrum", som i själva verket är bönerum för muslimska män. Några kristna andaktsrum hittar man inte i kommunala svenska skolor. En uttalat kristen kan ha svårt att få vissa befattningar, man behöver bara tänka på rektorstjänsten vid Lunds universitet, medan för andra tjänster är det en merit att visa avsky för i synnerhet den kristna religionen. Detta gäller till exempel de medicinsketiska råden. Här behövs inga dolda kameror för att avslöja diskrimineringen.
Vi ska sammanfatta: Det är konstaterat att islamiska centra i Sverige har dubbla agendor: 1. att bli accepterade i det svenska samhället och 2. att stödja de troende enligt de dominerande riktlinjerna inom religionen som finns, främst då från Koranen. Samtidigt kan vi konstatera att opinionsledare i Sverige - politiker, media, lobbyorganisationer även de har en dubbel agenda: 1. Att få Sverige att framstå som ett av världens mest toleranta länder gentemot andra kulturer, etniska minoriteter och religioner och 2. att diktera den svenska modellen avseende synen på jämställdhet, demokrati, sexualitet, samliv och barnuppfostran. Med propaganda, skolundervisning och lagstiftning.
0 comments:
Post a Comment