”Outhärdligt är det” hur som helst, som den tyska katolska kvinnoorganisationen Heliand i maj 2011 skrev till de tyska katolska biskoparnas ordförande, att se ”ansamlingen av män vid offentliga kyrkliga tillställningar, något som på intet sätt är en avbild av den aktiva delen av Guds folk”.Den flitige bloggskribenten Bengt Malmgren har hakat på, och som ofta så handlar det om att röra om i grytan av åsikter. Bengt Malmgren menar säkert väl, men man måste vara förvissad om att här handlar det om högst personliga avväganden. Meningar som "I dagens läge kan alltså ingen kvinna bli kardinal." verkar ju självklara. Men med detta "I dagens läge" så sägs ju något som inte är så trivialt som det kan tyckas. "I dagens läge..." men morgondagen vet vi ju inget om?
Just detta vet vi faktiskt en hel del om, vi har till och med säkerhet. Män kan inte bli kvinnor, kvinnor kan inte bli män, och inte heller prästvigda i katolska kyrkan, och därmed heller inte biskopar och kardinaler. Inte i dagens läge och inte i morgondagens heller. Inte någonsin.
Finns det verkligen inget mera outhärdligt än se ett biskopskollegium av män enbart? Jo, det finns. En församling av nästan enbart kvinnor. En del personer och grupper har problem med att korrigera könsfördelningen runt altaret, och på biskopssynoder. Men hur många reagerar på könsfördelningen bland de bedjande? De som deltar i Herrens offer? Mässbesökarna, de bedjande inför vår Herre i Hans Allraheligaste Sakrament? Kvinnor mestadels. Vad är det som gör att detta kan uthärdas, alltså att många män tycks tro sig frälsta genom sin blotta existens medan kvinnor i långt högre grad inställer sig i Herrens hus, i heliga Mässan, tillbedjan, bikt, rosenkransbönen?
0 comments:
Post a Comment