
Det är sorgligt bara att inte bara manuskripten, utan nu även musiken håller på att hamna på museum, det vill säga den framförs nästan bara i konsertsammanhang och aldrig där den hör hemma - i heliga mässan. Inte ens hos de för sin kärlek till kyrkomusiken berömda oratorianerna hörs Palestrina, utan mera modern, konsertbetonad musik från förra seklet. Palestrina skrev musik direkt för oratorianerna. Men både gregorianiken och den tidiga polyfona musiken får kämpa i skuggan av 1800-talsmästare, för att inte tala om de enkla barnsångerna i Taizéanda som fått banalisera det kyrkliga musikrummet i decennier. Det går liksom inte ihop med hymnernas himlastormande texter: Drypen I himlar därovan...




0 comments:
Post a Comment