Varje tid har sin utmaning att formulera vad kyrkan tror och bekänner sig till. Det Andra Vatikankonciliet var en smältdegel av olika idéer och tendenser, präglade av sin tid. Där fanns en viljornas kamp. Några ansåg sig segra, andra hamnade på sidan, betydligt flera hoppade av. Många goda ting kom fram. Men nu - fyrtio år senare - måste man åter se vad som egentligen beslutades. Msgr Bux sade nyligen att
Genom en anda av samförstånd kan man nu äntligen tolerera och korrigera de marginella felen.Alla måste anstränga sig att lägga ner brösttonerna. Alla måste vi anstränga oss att skilja mellan det vi kan tro från det vi inte kan tro och det vi måste tro. Det är detta som diskussionerna bland annat handlar om i Rom. Alltså mellan dessa präster som utmålats som mörkrets förklädda tjänare och några av påvens mest kunniga och vidsynta personer. Låt oss hoppas att samtalen leder framåt, till samförstånd och till klarhet. Ingen äger sanningen, men vi har den stora nåden att kunna söka den och finna den. Och rätta oss efter den.




0 comments:
Post a Comment