Sverige är sig självt nog

Medan kondoleansböckerna för den filippinska nationalhjälten Corazon Aquino världen över fylls med namnteckningar från presidenter, kungligheter och ambassadörer så undrar man stillsamt om det finns något namn med från vår egen högt aktade demokrati. I Manila köade ambassadörerna vid kistan i katedralen. Men från Sverige fanns bara en honorärskonsul vid namn Carla Limcaoco. Ty som bekant har regeringen förra året behagat lägga ner ambassaden i världens tredje största katolska nation och en av de största asiatiska nationerna. Vi är nu det enda nordiska land som saknar ambassad i Manila, medan vi dock har ambassad i Luxemburg, Guatemala och Makedonien t.ex. Till och med Island, som nästan är bankrutt, anser sig ha råd med en ambassad i den orientaliska metropolen.

Tidigare har man också tagit foten ur Vatikanen, världens äldsta diplomatcentrum med förbindelser till inte mindre än 174 stater. Inne i själva Vatikanstaten finns idag 47 ambassader. Men Sverige tycker tydligen att man sitter lika bra på UD vid Gustav Adolfs torg, detta med en ambassadör, Ulla Gudmundsson, som också tar hand om det likaledes katolska Malta. Hon anser att "kyrkan har mycket att lära av feministiskt tänkande när det gäller att komma bort från underkastelseteologin" och att det ligger i hennes uppdrag att påverka Vatikanen i den riktningen. Undras om det också är hon som författat UD:s presentation av Vatikanstaten där det förkunnas att

Benedictus räknas som en av de främsta moderna katolska teologerna men har också mött stark kritik från omvärlden och från många europeiska katoliker. Benedictus uppfattas som en stark förespråkare för traditionella katolska värden.

Jo - kan det förvåna någon annan än svenska UD?

Den lilla Vatikanstaten dock har en ordentlig ambassad i Djursholm, en så kallad apostolisk nuntiatur. Denna flyttades från Köpenhamn för att om möjligt ge en fingervisning att det vore klokt om Sverige behöll sin ambassad i Vatikanen. Men förgäves.