Den rätta Teorin viktigare än sanningen?

I SVT har man visat en serie som kallas Klass 9A. Dokumentären skildrar hur några "elitlärare" försöker höja kunskapsnivån i en klass, där motivation och studieresultat legat på botten. En av lärarna heter Stavros Luoca och är en mycket karismatisk matematiklärare från Rinkebyskolan.

Nu har det uppstått en livlig debatt i diverse bloggar kring just denne mycket uppskattade lärare. Varför det? Jo - han har i en intervju i Sydsvenskan nämnt "en passant" att han inte tror på evolutionsteorin.

Vilken är vår tids största bluff?

- Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

Dessutom har det visat sig att han är medlem av Jehovas Vittnen. Genast har han blivit utsatt för kritik som går ut på att en lärare är inte trovärdig om han inte tror på evolutionsteorin. Detta skulle diskvalificera honom - som matematiklärare. I själva verket skulle det vara ett argument för att stänga alla konfessionella friskolor, enligt Humanisterna. Detta hävdas i en artikel på Newsmill, trots att alltså den gode Stavros gör sitt värv på en kommunal skola. Även på Humanistbloggen ventileras hans chockerande heterodoxi livligt.

Man erinrar sig fallet med Komvuxläraren, som för några år sedan deltagit i en konferens i Teheran om Förintelsen, där också en del "historierevisionister" deltog, även ortodoxa judar. Han hade blivit inbjuden, eftersom han skrivit en C-uppsats från historiska institutionen vid Lunds universitet, om källorna till de uppgifter som ligger till grund för dödstalen i lägren. Uppsatsen var godkänd. Han läste upp delar av uppsatsen på konferensen. Detta kom ut, och han blev omedelbart avstängd från sin tjänst, och sedan fick han gå med en årslön eller så. Man anar att UD drog i en del trådar.

Nå - är detta inte förståeligt? Nja - med tanke på att läraren inte undervisade i historia, utan i datakunskap, så är det väl lite märkligt. Han var dessutom en mycket uppskattad lärare, som aldrig talade politik.

I båda dessa fall undrar man: Vad kan man kräva av en lärare? Måste en lärare tro på allt den lär? Måste eleverna tro på allt de lär sig? Måste vi kräva av en elev - ateist eller kristen eller muslim - att faktiskt och explicit omfatta evolutionsläran i alla dess delar för att få godkänt?

Om svaret är ja på denna fråga så borde samma krav ställas i alla ämnen. Ska lärarna tro på de av historieböckerna ännu relaterade myter, som Peder Svarte och Olaus Petri - på grundval av iriska folksagor - författade för att tjäna vår egen Khadaffi, hjältekonungen Gustav Vasa? Finns det ett krav där från lärarens sida att säga: Så var det!

Och måste jag som lärare följa Länsstyrelsen i Västmanlands råd:

"Tag upp och beskriv homo- och bisexualitet på samma sätt som heterosexualitet i biologin, dvs inte som en avvikelse",

detta när jag - på vetenskaplig grund - är övertygad om att detta sannerligen är avvikelser, i alla aspekter?

Man måste alltså notera att dessa den vetenskapliga korrekthetens tillskyndare, som reagerar så starkt på denne matematiklärares tankar om ett i högsta grad omdiskuterat komplex av hypoteser, inte är så nogräknade när det gäller andra "teorier". Det verkar som om just frågan om evolutionen har fått en särställning. Och det är märkligt, då man som naturvetare alltid måste vara beredd till omvärderingar av hypoteser och teorier - till och med av vedertagna sanningar. Ty det är just detta som utgör det stora framgångsreceptet inom den genuina naturvetenskapen; beredskapen att ständigt omvärdera.

Foliehattar lite här och var

Sveriges Public Serviceprogram SVT/ABC har fått uppgifter från Skolinspektionen, att det inkommit en anmälan mot Sankt Eriks katolska skola att den använder IQ-tester för intagning av förskolebarn, som man obekymrat spridit, så skolan har uppvaktats av Expressen m.fl.. Anmälaren har uppgivit att treåriga barn utsätts för ett tre timmar långt test under närvaro av psykolog, läkare och lärare, men inga föräldrar. På barnets huvud appliceras elektroder kopplade till en dator. Enligt anmälaren har skolledningen bekräftat testet, som görs för att få en så jämn intelligensfördelning som möjligt bland skolans elever. Skolinspektionen har begärt yttrande från skolan.

Nu undrar man: Hur har informationen om anmälan kommit ut från Skolinspektionen? Finns det någon som tjänar extra där? Och - hur är det ställt med omdömet på SVT? Kanske dags ta av foliehattarna - både på Skolinspektionen och SVT?

Inget får störa den svenska självbilden

Alla nyhetsmedier, inklusive TV-kanalerna, spred idag uppgiften att tre katolska präster - förmodligen - begått sexuella övergrepp mot minderåriga, mellan 1940 och 1970, detta i Sverige.

Man undrar nu hur mycket utrymme som kommer att avsättas i medierna när undersökningen av svenska statliga barnhem och fosterhem kommer att offentliggöras under året. Vi vet redan nu att det kan handla om sexuella övergrepp på 125 000 barn från 1920 till 1955 och att övergreppen ännu pågår i många av de av socialmyndigheterna utvalda fosterhemmen. Man har intervjuat 600 före detta barnhemsbarn och av dessa rapporterade närmare hälften om sexuella övergrepp.

Det är bekräftat att övergrepp är 6 gånger vanligare på barnhem och fosterhem än i andra hem. Idag omhändertas 20 000 barn årligen och sätts på fosterhem under en kortare eller längre period.

Den tidigare regeringen försökte stoppa en större utredning med motiveringen att det kunde röra upp obehagliga minnen hos äldre generationer. Ersättning tillbakavisades också - det skulle vara så svårt att bevisa något. Nu har dock hälsominister Larsson meddelat att regeringen kan tänka sig utbetala ett enhetsbelopp på 250 000 kr och en "lämplig ceremoniell inramning för upprättelseprocessen.".

I Irland anmäldes 4600 fall av misskötsel på de katolska barnhemmen mellan 1930 och 1975, inkluderande allt från för lite mat till mobbning. Dessa personer har ersatts med upp till 250 000 Euro. Det fanns också fall av sexuella övergrepp, vilket har lett till en minst sagt omfattande publicitet.

När det gäller katolska barnhem tycks alltså inte samma finkänslighet råda som för de svenska barnhemmen. Noteras bör att det fjärde fallet - en kvinna som berättat utförligt i press och radio att hon som fyraåring blev våldtagen av en präst i maskopi med en klosterföreståndarinna och under sataniska riter - inte blev omnämnt i dagens nyhetsflöde. Det har nämligen visat sig vara en falsk anklagelse. Dessa historier drabbade en mycket respekterad klosterorden.

Ingen plats torde vara säkrare att sätta sina barn på idag än katolska skolor. Hur det är med myndigheternas barnhem och fosterhemmen är betydligt mera oklart.

EU-uttalande om förföljelse av kristna stoppades

I veckan publicerade Europarådet ett uttalande med anledning av "intolerans, diskriminering och våld mot bakgrund av religion eller tro". Uttalandet var från början ämnat att markera mot de omfattande attacker som mycket utstuderat riktats mot kristna trosutövare den senaste tiden, särskilt i Mellersta Östern. Men fem utrikesministrar och EU:s högsta representant lady Ashton motsatte sig att kristna överhuvudtaget skulle nämnas i uttalandet - detta som alltså skulle handla just om de kristnas situation i Turkiet, Irak, Palestina, Egypten...

Nu blev det istället ett fullständigt slätstruket dokument där man nämner

den senaste tidens våld och terrorattacker, i olika länder, mot kristna och deras helgedomar, muslimska pilgrimer och andra kommuniteter, vilket vi fördömer.

Ingen behöver känna sig utpekad av detta, och det var väl kanske just meningen. Man gjorde något utan att åstadkomma något. Är det inte just så som EU fungerar i många sammanhang?

Mental våldtäkt

Föreställ dig att din just 13 år fyllda dotter kommer hem gråtande. Du undrar vad som är fatt. Jo, hon har hört om saker som hon inte alls förstod och inte ville höra om. En man har frågat om hon ”haft sex med nån” och började sedan berätta om hur man ska gå tillväga för att ”ha sex”. Han nämnde en massa ord som din dotter , hon, som förläget tittar bort när man visar en intim situation i TV, aldrig någonsin skulle i sin fantasi ens använda, könsord, fula ord, mängder av ord som hör hemma på klottrade offentliga toaletter. Men han använde dem som en order, att hon också skulle börja använda dem. Han hade talat om p-piller och kondomer, om glidmedel och allt möjligt. Sedan tog han upp en dvd-spelare och visade en film, det var tecknade bilder på människor i olika sexuella situationer, könsorgan, närbilder, detaljerade bilder och animationer på erigerade penisar och utspärrade sköten. I filmen berättades det om hur man fingrar på sitt eget könsorgan så att det blir skönt.Han berättade också att hon kunde se mera på nätet och även få svar på frågor där.

Dottern berättade vidare att mannen frågade om hon var hetero eller homo, hon kände sig generad att inte kunna svara på det. Sedan upplyste han om att man kan besöka ungdomsmottagningen om preventivmedel; ”det behöver inte mamma eller pappa få veta”, och sedan berättade han om att det är ok med sex, och blir man gravid så behöver det inte heller upptäckas därhemma, utan det sköter ungdomsmottagningen om. Sedan skulle han börja tala om hur man gör för att det hela ska sätta igång.

Hur skulle du reagera? Du skulle säkert gärna vilja veta mera om den mannen, få ett signalement för att kunna anmäla till polisen. Det verkade vara en pervers person, kanske en blottare eller pedofil, som gick lös.

Så frågar du din dotter:

- Hur träffade du den mannen? Och hon svarar:

- Men mamma – det var min lärare! Det var för hela klassen, i skolan….

"Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet."

Brottsbalken 6 kap 10 §

(Polisen har telefonnummer 114 114)

Se även: Om skolans "sexualundervisning" av Dietrich von Hildebrand

Laglig abort eller mord? Klockslaget avgör.

Många nyhetsmedia rapporterar idag om de hårresande detaljer som framkommit i en dom mot en abortläkare i Philadelphia, USA. Han står åtalad för mord på en 41-årig kvinna, som han givit en överdos, och 7 nyfödda barn, som dödats på de mest bestialiska sätt utanför livmodern, bland annat med en sax. Han har under decennier utfört mycket sena aborter, mest på fattiga kvinnor, och på hans klinik hittades 48 foster.

Domen väcker abortfrågan vill liv. Ty hade dessa sju spädbarn aborterats inom de 28 veckor som lagen föreskriver, hade åtal knappast kunnat väckas för mord. Möjligen en indragen läkarlegitimation.

I Sverige har vi som bekant en abortlag som utformades 1973, alltså för 38 år sedan. De övre tidsgränserna i den bygger på den tid när man tror att fostret är livsdugligt utanför moderlivet. På 38 år händer det ganska mycket inom den medicinska forskningen. Detta har gjort att abortgränsen vid 22 veckor överskrider den ålder man kan rädda ett för tidigt fött barn. Även gränsen 18 veckor, som gäller utan prövning, är internationellt sett mycket hög.

Angående resonemanget om livsduglighet så måste väl varje förnuftig människa ifrågasätta detta argument. Vid vilken ålder är ett barn egentligen livsdugligt utan hjälp från omgivningen - är det verkligen 22 veckor? Är det inte snarare 8-10 år, den ålder då man själv kan söka hjälp? Ett foster är i sin högsta grad livsdugligt i sin miljö, precis som en treåring också är det om det får mat och värme och kärlek. Men utan något av detta är båda lika dödsdömda.

Medan omvärlden förfasas över denne abortläkares praktik, så fortsätter de kliniska aborterna att utföras på sjukhusen världen över. I Sverige hundra om dagen. Lagligt, kliniskt och rekommenderat av starka organisationer, som RFSU, inte minst via deras landstingbekostade ungdomsmottagningar. Vi ska inte vänta oss någon diskussion om detta verkligen kan vara etiskt sunt. Fallet kommer istället att användas som ett argument FÖR en liberal lagstiftning, man kommer att peka på att aborterna ändå kommer att utföras, och just så smutsigt som på denna skräckmottagning. Och man kommer inte vilja diskutera följderna av en abort, hur kliniskt och lagligt den än genomförs: Att ett människoliv berövas världen, som ett hån mot själva skapelsen. Ty inte bara lagen är oantastlig, som vore den skriven av Mose själv. Inte heller praktiken, utförandet, hanteringen får ifrågasättas eller ens diskuteras. Ty det kan väcka obehagliga frågor och skuldkänslor. Det är samma sak här som med sexualundervisningen: Praktiskt inriktad och inte moraliserande.

Statlig storsatsning lär ungdomar omoral och lagbrott

Det meddelas nu att en dokumentärfilm distribueras till skolorna. Filmen heter "Sex på kartan" och är en samproduktion av RFSU och UR. Utbildningsradion "storsatsar" på sex och kommer med en dokumentär i sex (!) avsnitt som skildrar hur en lärare undervisar i sex med sin åttondeklass. UR satsar också på sex på sin hemsida, där finns en särskild sida för unga personer med rubriken "Sex, hångel och mys" med bland annat en "Onaniskola". På lärarsidan ristas det i sten att

Modern undervisning i sex och samlevnad ska vara praktiskt inriktad och inte moralisera.

Till detta kommer också en bok, "Sexualkunskap".Vi läser i anmälan:

Exempel på avsnitt ur boken: Berättelser om sex, Kropp, kön och pubertet, Onani, orgasm och fantasi, Kärlek och respekt, Sexuella handlingar, Oskuldsbegreppet och Hur vet man att man är heterosexuell. Boken innehåller också förslag på metoder. Den är illustrerad med bilder från den tecknade filmen.

Filmen visar ytterst explicita teckningar på könsorgan, samlag och sexuella handlingar på offentliga platser, utförda av mycket unga personer av olika etnicitet.

Men ingenstans talas det om vad allt egentligen handlar om ur ett mänskligt helhetsperspektiv: det fantastiska uppdrag som människan har av naturen, att föra livet vidare under ansvar, vilja och ömsint, självuppoffrande kärlek i lycklig förening.

Vi talar här alltså om en mångmiljonsatsning på en kunskapsförmedling, vars innehåll har bestämts av affärsdrivande lobbyorganisationer.

I åttonde klass är man tretton-fjorton år gammal. En del är könsmogna, andra inte alls. Mentalt sett kan det vara väldigt olika vilket stadium man befinner sig i. Men här skall det nu undervisas om onani, orgasm, fantasier, sexuella handlingar av alla de slag. Och - man ska i denna ålder tydligen veta om man är heterosexuell eller homosexuell!

Det hela borde leda till en diskussion. Ty enligt svensk lag så är samlag och sexuella handlingar som inte är jämförbara med samlag förbjudna med personer under 15 år, de rubriceras som sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande. Om två personer som är under femton år begår sexuella handlingar är även detta mot lagen. Men inget straff utdöms, detta dock enbart på grund av att personerna inte är straffmyndiga.

Frånsett det moraliskt förkastliga i att påtvinga unga människor vuxenvärldens alla perversioner, så undervisar man här alltså om handlingar som kan vara olagliga.

Men även frånsett detta så bryter UR mot all anständighet i denna penningrullning. Låt oss säga man skulle undervisa i konsten att röka till samma ålderklass; hur man gör, vilka olika sorters tobak det finns, konsten att rulla en cigarett, dra halsbloss...Och man skulle lägga ut hela detta projekt på Swedish Match AB. Detta skulle säkert väcka stor debatt. Ändå är det inte olagligt att röka. Så man kunde ju då säga; vi ger bara kunskaperna, sedan får var och en ta eget ansvar.

Säkert skulle många föräldrar reagera. Varför reagerar de då inte mot att deras barn (sic) ska undervisas om samlagsteknik, preventivmedel, onani, könsord, penetrering av kroppsöppningar, homosexuell praktik...?

Även ifråga om undervisning finns det lagar, som EU-staterna lovat följa. Europakonventionens andra artikel lyder:

Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Kan denna undervisning verkligen stå i överensstämmelse med en kristen förälders övertygelse? Eller muslimsk? Har UR, RFSU och Skolverket överhuvudtaget ställt sig den frågan? Har riksdag och regering, som annars alltid vill uppvisa finkänslighet gentemot det mångkulturella samhället, tänkt en enda tanke om detta? Eller gör man som Göran Hägglund, ger statsmedel till detta för att aborterna skall minska, trots att all erfarenhet tyder på motsatsen: En aningslös, moraliskt blind sexualundervisning minskar inga tonårsaborter - snarare har de ökat i takt med den sexuella "frigörelsen".

Vägra sätta era barn i denna "undervisning"!