Alla nyhetsmedier, inklusive TV-kanalerna, spred idag uppgiften att tre katolska präster - förmodligen - begått sexuella övergrepp mot minderåriga, mellan 1940 och 1970, detta i Sverige.
Man undrar nu hur mycket utrymme som kommer att avsättas i medierna när undersökningen av svenska statliga barnhem och fosterhem kommer att offentliggöras under året. Vi vet redan nu att det kan handla om sexuella övergrepp på 125 000 barn från 1920 till 1955 och att övergreppen ännu pågår i många av de av socialmyndigheterna utvalda fosterhemmen. Man har intervjuat 600 före detta barnhemsbarn och av dessa rapporterade närmare hälften om sexuella övergrepp.
Det är bekräftat att övergrepp är 6 gånger vanligare på barnhem och fosterhem än i andra hem. Idag omhändertas 20 000 barn årligen och sätts på fosterhem under en kortare eller längre period.
Den tidigare regeringen försökte stoppa en större utredning med motiveringen att det kunde röra upp obehagliga minnen hos äldre generationer. Ersättning tillbakavisades också - det skulle vara så svårt att bevisa något. Nu har dock hälsominister Larsson meddelat att regeringen kan tänka sig utbetala ett enhetsbelopp på 250 000 kr och en "lämplig ceremoniell inramning för upprättelseprocessen.".
I Irland anmäldes 4600 fall av misskötsel på de katolska barnhemmen mellan 1930 och 1975, inkluderande allt från för lite mat till mobbning. Dessa personer har ersatts med upp till 250 000 Euro. Det fanns också fall av sexuella övergrepp, vilket har lett till en minst sagt omfattande publicitet.
När det gäller katolska barnhem tycks alltså inte samma finkänslighet råda som för de svenska barnhemmen. Noteras bör att det fjärde fallet - en kvinna som berättat utförligt i press och radio att hon som fyraåring blev våldtagen av en präst i maskopi med en klosterföreståndarinna och under sataniska riter - inte blev omnämnt i dagens nyhetsflöde. Det har nämligen visat sig vara en falsk anklagelse. Dessa historier drabbade en mycket respekterad klosterorden.
Ingen plats torde vara säkrare att sätta sina barn på idag än katolska skolor. Hur det är med myndigheternas barnhem och fosterhemmen är betydligt mera oklart.
EU-uttalande om förföljelse av kristna stoppades
I veckan publicerade Europarådet ett uttalande med anledning av "intolerans, diskriminering och våld mot bakgrund av religion eller tro". Uttalandet var från början ämnat att markera mot de omfattande attacker som mycket utstuderat riktats mot kristna trosutövare den senaste tiden, särskilt i Mellersta Östern. Men fem utrikesministrar och EU:s högsta representant lady Ashton motsatte sig att kristna överhuvudtaget skulle nämnas i uttalandet - detta som alltså skulle handla just om de kristnas situation i Turkiet, Irak, Palestina, Egypten...
Nu blev det istället ett fullständigt slätstruket dokument där man nämner
Nu blev det istället ett fullständigt slätstruket dokument där man nämner
den senaste tidens våld och terrorattacker, i olika länder, mot kristna och deras helgedomar, muslimska pilgrimer och andra kommuniteter, vilket vi fördömer.Ingen behöver känna sig utpekad av detta, och det var väl kanske just meningen. Man gjorde något utan att åstadkomma något. Är det inte just så som EU fungerar i många sammanhang?
Mental våldtäkt
Föreställ dig att din just 13 år fyllda dotter kommer hem gråtande. Du undrar vad som är fatt. Jo, hon har hört om saker som hon inte alls förstod och inte ville höra om. En man har frågat om hon ”haft sex med nån” och började sedan berätta om hur man ska gå tillväga för att ”ha sex”. Han nämnde en massa ord som din dotter , hon, som förläget tittar bort när man visar en intim situation i TV, aldrig någonsin skulle i sin fantasi ens använda, könsord, fula ord, mängder av ord som hör hemma på klottrade offentliga toaletter. Men han använde dem som en order, att hon också skulle börja använda dem. Han hade talat om p-piller och kondomer, om glidmedel och allt möjligt. Sedan tog han upp en dvd-spelare och visade en film, det var tecknade bilder på människor i olika sexuella situationer, könsorgan, närbilder, detaljerade bilder och animationer på erigerade penisar och utspärrade sköten. I filmen berättades det om hur man fingrar på sitt eget könsorgan så att det blir skönt.Han berättade också att hon kunde se mera på nätet och även få svar på frågor där.
Dottern berättade vidare att mannen frågade om hon var hetero eller homo, hon kände sig generad att inte kunna svara på det. Sedan upplyste han om att man kan besöka ungdomsmottagningen om preventivmedel; ”det behöver inte mamma eller pappa få veta”, och sedan berättade han om att det är ok med sex, och blir man gravid så behöver det inte heller upptäckas därhemma, utan det sköter ungdomsmottagningen om. Sedan skulle han börja tala om hur man gör för att det hela ska sätta igång.
Hur skulle du reagera? Du skulle säkert gärna vilja veta mera om den mannen, få ett signalement för att kunna anmäla till polisen. Det verkade vara en pervers person, kanske en blottare eller pedofil, som gick lös.
Så frågar du din dotter:
- Hur träffade du den mannen? Och hon svarar:
- Men mamma – det var min lärare! Det var för hela klassen, i skolan….
- "Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.
- Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet."
Brottsbalken 6 kap 10 §
(Polisen har telefonnummer 114 114)
Se även: Om skolans "sexualundervisning" av Dietrich von Hildebrand
Laglig abort eller mord? Klockslaget avgör.
Många nyhetsmedia rapporterar idag om de hårresande detaljer som framkommit i en dom mot en abortläkare i Philadelphia, USA. Han står åtalad för mord på en 41-årig kvinna, som han givit en överdos, och 7 nyfödda barn, som dödats på de mest bestialiska sätt utanför livmodern, bland annat med en sax. Han har under decennier utfört mycket sena aborter, mest på fattiga kvinnor, och på hans klinik hittades 48 foster.
Domen väcker abortfrågan vill liv. Ty hade dessa sju spädbarn aborterats inom de 28 veckor som lagen föreskriver, hade åtal knappast kunnat väckas för mord. Möjligen en indragen läkarlegitimation.
I Sverige har vi som bekant en abortlag som utformades 1973, alltså för 38 år sedan. De övre
tidsgränserna i den bygger på den tid när man tror att fostret är livsdugligt utanför moderlivet. På 38 år händer det ganska mycket inom den medicinska forskningen. Detta har gjort att abortgränsen vid 22 veckor överskrider den ålder man kan rädda ett för tidigt fött barn. Även gränsen 18 veckor, som gäller utan prövning, är internationellt sett mycket hög.
Angående resonemanget om livsduglighet så måste väl varje förnuftig människa ifrågasätta detta argument. Vid vilken ålder är ett barn egentligen livsdugligt utan hjälp från omgivningen - är det verkligen 22 veckor? Är det inte snarare 8-10 år, den ålder då man själv kan söka hjälp? Ett foster är i sin högsta grad livsdugligt i sin miljö, precis som en treåring också är det om det får mat och värme och kärlek. Men utan något av detta är båda lika dödsdömda.
Medan omvärlden förfasas över denne abortläkares praktik, så fortsätter de kliniska aborterna att utföras på sjukhusen världen över. I Sverige hundra om dagen. Lagligt, kliniskt och rekommenderat av starka organisationer, som RFSU, inte minst via deras landstingbekostade ungdomsmottagningar. Vi ska inte vänta oss någon diskussion om detta verkligen kan vara etiskt sunt. Fallet kommer istället att användas som ett argument FÖR en liberal lagstiftning, man kommer att peka på att aborterna ändå kommer att utföras, och just så smutsigt som på denna skräckmottagning. Och man kommer inte vilja diskutera följderna av en abort, hur kliniskt och lagligt den än genomförs: Att ett människoliv berövas världen, som ett hån mot själva skapelsen. Ty inte bara lagen är oantastlig, som vore den skriven av Mose själv. Inte heller praktiken, utförandet, hanteringen får ifrågasättas eller ens diskuteras. Ty det kan väcka obehagliga frågor och skuldkänslor. Det är samma sak här som med sexualundervisningen: Praktiskt inriktad och inte moraliserande.
Domen väcker abortfrågan vill liv. Ty hade dessa sju spädbarn aborterats inom de 28 veckor som lagen föreskriver, hade åtal knappast kunnat väckas för mord. Möjligen en indragen läkarlegitimation.
I Sverige har vi som bekant en abortlag som utformades 1973, alltså för 38 år sedan. De övre
tidsgränserna i den bygger på den tid när man tror att fostret är livsdugligt utanför moderlivet. På 38 år händer det ganska mycket inom den medicinska forskningen. Detta har gjort att abortgränsen vid 22 veckor överskrider den ålder man kan rädda ett för tidigt fött barn. Även gränsen 18 veckor, som gäller utan prövning, är internationellt sett mycket hög.Angående resonemanget om livsduglighet så måste väl varje förnuftig människa ifrågasätta detta argument. Vid vilken ålder är ett barn egentligen livsdugligt utan hjälp från omgivningen - är det verkligen 22 veckor? Är det inte snarare 8-10 år, den ålder då man själv kan söka hjälp? Ett foster är i sin högsta grad livsdugligt i sin miljö, precis som en treåring också är det om det får mat och värme och kärlek. Men utan något av detta är båda lika dödsdömda.
Medan omvärlden förfasas över denne abortläkares praktik, så fortsätter de kliniska aborterna att utföras på sjukhusen världen över. I Sverige hundra om dagen. Lagligt, kliniskt och rekommenderat av starka organisationer, som RFSU, inte minst via deras landstingbekostade ungdomsmottagningar. Vi ska inte vänta oss någon diskussion om detta verkligen kan vara etiskt sunt. Fallet kommer istället att användas som ett argument FÖR en liberal lagstiftning, man kommer att peka på att aborterna ändå kommer att utföras, och just så smutsigt som på denna skräckmottagning. Och man kommer inte vilja diskutera följderna av en abort, hur kliniskt och lagligt den än genomförs: Att ett människoliv berövas världen, som ett hån mot själva skapelsen. Ty inte bara lagen är oantastlig, som vore den skriven av Mose själv. Inte heller praktiken, utförandet, hanteringen får ifrågasättas eller ens diskuteras. Ty det kan väcka obehagliga frågor och skuldkänslor. Det är samma sak här som med sexualundervisningen: Praktiskt inriktad och inte moraliserande.
Statlig storsatsning lär ungdomar omoral och lagbrott
Det meddelas nu att en dokumentärfilm distribueras till skolorna. Filmen heter "Sex på kartan" och är en samproduktion av RFSU och UR. Utbildningsradion "storsatsar" på sex och kommer med en dokumentär i sex (!) avsnitt som skildrar hur en lärare undervisar i sex med sin åttondeklass. UR satsar också på sex på sin hemsida, där finns en särskild sida för unga personer med rubriken "Sex, hångel och mys" med bland annat en "Onaniskola". På lärarsidan ristas det i sten att
Modern undervisning i sex och samlevnad ska vara praktiskt inriktad och inte moralisera.
Till detta kommer också en bok, "Sexualkunskap".Vi läser i anmälan:
Exempel på avsnitt ur boken: Berättelser om sex, Kropp, kön och pubertet, Onani, orgasm och fantasi, Kärlek och respekt, Sexuella handlingar, Oskuldsbegreppet och Hur vet man att man är heterosexuell. Boken innehåller också förslag på metoder. Den är illustrerad med bilder från den tecknade filmen.Filmen visar ytterst explicita teckningar på könsorgan, samlag och sexuella handlingar på offentliga platser, utförda av mycket unga personer av olika etnicitet.
Men ingenstans talas det om vad allt egentligen handlar om ur ett mänskligt helhetsperspektiv: det fantastiska uppdrag som människan har av naturen, att föra livet vidare under ansvar, vilja och ömsint, självuppoffrande kärlek i lycklig förening.
Vi talar här alltså om en mångmiljonsatsning på en kunskapsförmedling, vars innehåll har bestämts av affärsdrivande lobbyorganisationer.
I åttonde klass är man tretton-fjorton år gammal. En del är könsmogna, andra inte alls. Mentalt sett kan det vara väldigt olika vilket stadium man befinner sig i. Men här skall det nu undervisas om onani, orgasm, fantasier, sexuella handlingar av alla de slag. Och - man ska i denna ålder tydligen veta om man är heterosexuell eller homosexuell!
Det hela borde leda till en diskussion. Ty enligt svensk lag så är samlag och sexuella handlingar som inte är jämförbara med samlag förbjudna med personer under 15 år, de rubriceras som sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande. Om två personer som är under femton år begår sexuella handlingar är även detta mot lagen. Men inget straff utdöms, detta dock enbart på grund av att personerna inte är straffmyndiga.
Frånsett det moraliskt förkastliga i att påtvinga unga människor vuxenvärldens alla perversioner, så undervisar man här alltså om handlingar som kan vara olagliga.
Men även frånsett detta så bryter UR mot all anständighet i denna penningrullning. Låt oss säga man skulle undervisa i konsten att röka till samma ålderklass; hur man gör, vilka olika sorters tobak det finns, konsten att rulla en cigarett, dra halsbloss...Och man skulle lägga ut hela detta projekt på Swedish Match AB. Detta skulle säkert väcka stor debatt. Ändå är det inte olagligt att röka. Så man kunde ju då säga; vi ger bara kunskaperna, sedan får var och en ta eget ansvar.
Säkert skulle många föräldrar reagera. Varför reagerar de då inte mot att deras barn (sic) ska undervisas om samlagsteknik, preventivmedel, onani, könsord, penetrering av kroppsöppningar, homosexuell praktik...?
Även ifråga om undervisning finns det lagar, som EU-staterna lovat följa. Europakonventionens andra artikel lyder:
Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.Kan denna undervisning verkligen stå i överensstämmelse med en kristen förälders övertygelse? Eller muslimsk? Har UR, RFSU och Skolverket överhuvudtaget ställt sig den frågan? Har riksdag och regering, som annars alltid vill uppvisa finkänslighet gentemot det mångkulturella samhället, tänkt en enda tanke om detta? Eller gör man som Göran Hägglund, ger statsmedel till detta för att aborterna skall minska, trots att all erfarenhet tyder på motsatsen: En aningslös, moraliskt blind sexualundervisning minskar inga tonårsaborter - snarare har de ökat i takt med den sexuella "frigörelsen".
Vägra sätta era barn i denna "undervisning"!
Hög tid ta terorrdåden på allvar
Från olika delar av världen rapporteras om terrordåd mot kristna och deras försvarare. Det ena mera fasansfulla än det andra. Det senaste i raden handlar om en regelrätt avrättning av guvernören Salman Taseer i Punjab-provinsen i Pakistan. Guvernören hade hamnat i en kritisk situation då han försvarat Asia Bibi, en kristen, 45-årig fembarnsmor som dömts till döden för att ha smädat Profeten. I själva verket handlade det om en trivial grannstrid, och som i många fall utnyttjades blasfemilagarna för att komma åt kvinnan. Dessa lagar utkräver livstids fängelse om man smädar Koranen och dödsstraff för varje antydan till att smäda profeten Mohammed. Motsvarande straff gäller dock ej andra religioner.(Bilden: Mördaren Malik Mumtaz Hussain Qadri ler förnöjt omedelbart efter sitt dåd)
Guvernören sköts av en polisman, hans egen livvakt, med nio skott, efter att ha ätit middag på en restaurang. Gärningsmannen lade sedan ner pistolen och förklarade lugnt att nu hade lagen följts.
Mönstret har upprepats flera gånger. Om inte den statliga makten lyckas döma så vidtar den folkliga. Listan kan göras lång av motsvarande fall: Salman Rushdie och Lars Vilks är bara två namn i raden av personer som fått sina dödsdomar med hänvisning till just blasfemi och alltid finns det suror ur Koranen att stödja dödsdomen mot de otrogna på.
Att då som den talföre imamen Abd al Haqq Kielan förvånas över att man inte frågar ärkebiskopen över alla illdåd som görs av kristna, är att underskatta människors sunda förnuft. Ty det sunda förnuftet säger att denna våg av hot och blodiga attacker knappast bara kan handla om enstaka förvirrade eller "kriminella" personers verk. Det finns samband, och de handlar om tolkningen av Koranen och den politiska agenda, som innebär att upprätta det världsvida kalifatet. USA är den stora fienden med sina väpnade insatser och med exporten av den västerländska livsstilen. Eftersom USA är kristet så är den kristna religionen, med alla dess troende, också en fiende. Detta är knappast något extremt resonemang, det förs även i de mest moderata muslimska sammanhang. Detta känner man naturligtvis till bland de lärde. Men ack så sällan det framförs. Istället skall alla dåd förklaras med "den mänskliga faktorn". Det är föga trovärdigt. Bakom gärningarna finns det personer. Och personerna hyser tankar och idéer, som leder till gärningarna. Om man nöjer sig med att bara söka förklaringar bland personer kommer man ingen vart, inte ens med de mest sofistikerade polisiära metoder. Det är idélandskapet som måste analyseras. Och - om vi nu vill ha ett öppet, civiliserat samhälle - angripas, just så som kejsaren Manuel II Palaiologos gjorde år 1391 i vinterlägret i Ankara.
När världen kom till sovsverige
Vid femtiden på lördagen exploderar en bil i korsningen Drottninggatan- Olof Palmes gata i Stockholm. Bilen börjar brinna och det följer flera explosioner. Tio minuter senare hörs ännu en detonation, nu från en sidogata till Drottninggatan som leder ner mot Centralstation. En man hittas blödande och döende på gatan, uppenbarligen har hans buk slitits sönder.
Allt detta bevittnas av tusentals människor ute i julhandeln. Mobilkameror dokumenterar det mesta. Det dröjer inte länge förrän nyheten är ute. De fåtal kommunikéer som skickas ut från polisen i medierna tillbakavisar både terror och samband mellan explosionerna, det talas istället om "en bil lastad med fyrverkeripjäser" och "ett dödsfall utan samband med bilbranden". En kvällstidning söker Länspolismästaren men man menar att hon "inte ska störas så sent på kvällen av operativa frågor".
Men på nätet är snart spekulationerna igång. Efter en timme eller så är bilnumret publicerat, och ägaren till bilen, en man från Tranås, som visar sig i jordansk miljö. Ett vittne som såg mannen på gatan känner igen hans ansikte från bilägarens Facebook. TT har redan publicerat ett hotbrev. På Flashback följer över 30 000 svenskar de täta rapporter, spekulationer och mer eller mindre seriösa politiska uttalanden som snart uppgår till ett tusental.
Men på SVT råder nyhetstystnad. Vid åttatiden börjar nyheten spridas över världen. BBC och Sky News har "breaking news", CNN har en "developing story" och det arabiska Al Jazeera sänder redan reportage från Stockholms gator. Trots att TT redan publicerat det tydliga hotbrev de fått tio minuter innan explosionen, så bryter varken radio eller TV sändningarna. Vid 23-tiden blixtrar det fram att ett extra Rapport ska sändas klockan 23.45. Men det utgår i sista stund. Några lyckas hitta att SVT24 ska sända nyheter vid midnatt. Problemet är bara att många bredbandsbolag saknar just den kanalen i utbudet.
Men sedan timmar är terrordådet redan förstasidesstoff, på kvällstidningarnas webbsidor, bäst rapportering får man från norska och danska tidningar, Der Spiegel, El Pais, Times...Snart vet man mera om bombningarna i London och Paris och Dubai än i Stockholm. Det verkar som om alla är upplysta om Sveriges första självmordsattack från en jihadist - utom Public Service-bolaget Sveriges Radio TV. Strax före tio på kv'llen kommer sammanställningar på webbsidorna hos DN och SvD - då har redan till exempel norska tidningar haft intensiv on-linebevakning. Enligt SvD har mannen identifierats som irakier med starka antipatier gentemot stridande utländska förband i Irak. På hans Facebook-sida citeras mest böner ur Koranen, och det finns redan på kvällen hyllningssidor till hans "martyrium".
Till och med Sveriges utrikesminister Carl Bildt skickar ut ett "Twittermeddelande" om ett "högst oroande försök till terrorattack". Men i statsägda media - intet. När Flashback mfl fora redan har mängder av fakta, så finns inte ett ord på krismyndighetens hemsida krisinformation.se, den som upprättades som en följd av tsunamikatastrofen.
Så - stockholmarna fortsatte att julhandla och trängas med sina barn på adventsmarknaderna, i fullständig okunskap att allmänheten just attackerats mitt i Stockholm med en bil full av gasoltuber, och en vandrande bomb bestående av sex rörbomber, och en ryggsäck full med spik, uppenbarligen med syfte att döda "kvinnor och barn".
Först påföljande dag meddelar polisen det som nätanvändarna redan vetat en timme efter dådet, och nyhetsmedia världen över redan meddelat; att det handlade om ett terrordåd.
Man ska inte drabbas av panik. Men samtidigt är det ju en medborgerlig rättighet att invånarna blir informerade om vad som händer på gator och torg och vilka hot som riktas mot landets folk. Varifrån kommer den uppenbara tveksamheten och fumligheten i detta fall? Det får framtiden utvisa.
Allt detta bevittnas av tusentals människor ute i julhandeln. Mobilkameror dokumenterar det mesta. Det dröjer inte länge förrän nyheten är ute. De fåtal kommunikéer som skickas ut från polisen i medierna tillbakavisar både terror och samband mellan explosionerna, det talas istället om "en bil lastad med fyrverkeripjäser" och "ett dödsfall utan samband med bilbranden". En kvällstidning söker Länspolismästaren men man menar att hon "inte ska störas så sent på kvällen av operativa frågor".
Men på nätet är snart spekulationerna igång. Efter en timme eller så är bilnumret publicerat, och ägaren till bilen, en man från Tranås, som visar sig i jordansk miljö. Ett vittne som såg mannen på gatan känner igen hans ansikte från bilägarens Facebook. TT har redan publicerat ett hotbrev. På Flashback följer över 30 000 svenskar de täta rapporter, spekulationer och mer eller mindre seriösa politiska uttalanden som snart uppgår till ett tusental.
Men på SVT råder nyhetstystnad. Vid åttatiden börjar nyheten spridas över världen. BBC och Sky News har "breaking news", CNN har en "developing story" och det arabiska Al Jazeera sänder redan reportage från Stockholms gator. Trots att TT redan publicerat det tydliga hotbrev de fått tio minuter innan explosionen, så bryter varken radio eller TV sändningarna. Vid 23-tiden blixtrar det fram att ett extra Rapport ska sändas klockan 23.45. Men det utgår i sista stund. Några lyckas hitta att SVT24 ska sända nyheter vid midnatt. Problemet är bara att många bredbandsbolag saknar just den kanalen i utbudet.
Men sedan timmar är terrordådet redan förstasidesstoff, på kvällstidningarnas webbsidor, bäst rapportering får man från norska och danska tidningar, Der Spiegel, El Pais, Times...Snart vet man mera om bombningarna i London och Paris och Dubai än i Stockholm. Det verkar som om alla är upplysta om Sveriges första självmordsattack från en jihadist - utom Public Service-bolaget Sveriges Radio TV. Strax före tio på kv'llen kommer sammanställningar på webbsidorna hos DN och SvD - då har redan till exempel norska tidningar haft intensiv on-linebevakning. Enligt SvD har mannen identifierats som irakier med starka antipatier gentemot stridande utländska förband i Irak. På hans Facebook-sida citeras mest böner ur Koranen, och det finns redan på kvällen hyllningssidor till hans "martyrium".
Till och med Sveriges utrikesminister Carl Bildt skickar ut ett "Twittermeddelande" om ett "högst oroande försök till terrorattack". Men i statsägda media - intet. När Flashback mfl fora redan har mängder av fakta, så finns inte ett ord på krismyndighetens hemsida krisinformation.se, den som upprättades som en följd av tsunamikatastrofen.
Så - stockholmarna fortsatte att julhandla och trängas med sina barn på adventsmarknaderna, i fullständig okunskap att allmänheten just attackerats mitt i Stockholm med en bil full av gasoltuber, och en vandrande bomb bestående av sex rörbomber, och en ryggsäck full med spik, uppenbarligen med syfte att döda "kvinnor och barn".
Först påföljande dag meddelar polisen det som nätanvändarna redan vetat en timme efter dådet, och nyhetsmedia världen över redan meddelat; att det handlade om ett terrordåd.
Man ska inte drabbas av panik. Men samtidigt är det ju en medborgerlig rättighet att invånarna blir informerade om vad som händer på gator och torg och vilka hot som riktas mot landets folk. Varifrån kommer den uppenbara tveksamheten och fumligheten i detta fall? Det får framtiden utvisa.
Subscribe to:
Posts (Atom)
