Strid under dubbla fanor

När sakargumenten tryter går man på personerna. Det är välkänt. Vi ska inte falla i samma grop. Men ändå - vilka är de som nu ivrigast angriper inte bara bevisligen passiva biskopar, utan hela hierarkin, sist men inte minst påven?

Ett namn som tidigt förekommer är Rev. Thomas Doyle OP. Med ett nästan maniskt patos har han spårat upp offer för präster och ordensfolk, uppmuntrat dem att anmäla och avslöja. Han har drivit biskoparna att ta itu med fallen, skrivit böcker, varit med att ge ut en manual för hur man ska agera. I mångt och mycket har han varit en blåslampa för att få igång processer och få biskoparna i USA att inse att deras pussel med pinsamheterna inte kan döljas. Gott så!

Thomas Doyle är doktor i kanonisk rätt. Han arbetar som advokat och uppträder ibland som vittne i civila domstolar. Fader Doyle är dominikan. Han var till 2004 kaplan vid en amerikansk flygbas i Tyskland, det var under denna tid han var som mest aktiv att ta kontakt med offer för sexuella övergrepp och spåra gärningsmännen, både män och kvinnor, präster och ordensmedlemmar. Han har varit en flitig föredragshållare och artikelförfattare. Men 2004 avskedades han från flygbasen efter att ärkebiskopen för de väpnade trupperna anklagat honom för apostasi, avfall från tron. Denna allvarliga anklagelse kom efter att fader Doyle vägrat läsa mässan dagligen med motiveringen att detta inte var en laglig rättighet för de troende. Idag är hans status "oklar".

Vidare har fader Doyle uttryckt sitt tvivel på att Eukaristin är något annat än en symbol. Senare har han starkt angripit hela det kyrkliga organisationen och menar att biskoparna inte är kyrkan, inte har apostlarnas nåd , inte heller påven har någon särskild utvaldhet och hans roll är inte beskriven i skriften. Även sexualmoralen har angripts av Doyle, som menar att 60- och 70-talens sexuella "frigörelse" lärt människan känna henne som hon verkligen är. Celibatet är i ljuset av dessa upptäckter onaturligt, och Doyle tillbakavisar således helt att övergrepp skulle ha något med emancipationen att göra. De har alltid funnits och dolts, menar Doyle, och de emanerar enligt honom ur kyrkans egen "traditionella sexualfilosofi".

Huruvida drivkraften för hans advokatnit är medkänsla för offren eller hat gentemot ordningen i den kyrka han själv säger sig tjäna kan vi inte avgöra - kanske det är både-och. Men helt klart har han dragit andra slutsatser än en annan kritiker av biskopar och påve - heliga Birgitta.

På trons villovägar i åtta delar

I inte mindre än åtta halvtimmesprogram plågar just nu SVT sina tittare med en serie kallad Åh,Herregud. En välkänd komiker blandar barndomsminnen med kvasiseriösa påståenden om den kristna tron. Allt illustrerat med påvert bildkollage av tidig sjuttiotalsprägel. Det hela är en produkt av den typ man brukar göra på gymnasieskolornas medielinjer för att lära sig tekniken.
Innehållet då? Svårbedömt.

Faktafelen är legio och missförstånden står på kö. I det senaste programmet påstås att Jesus var analfabet, tandlös och urfattig. Evangelierna talar dock om hur Jesus citerade fritt hur skrifterna och hur han förvånade alla med sin kunskap om profetiorna. Vidare påstås att Jesus kom från en "bondhåla". Men Galileen var under Jesu tids ett väl befolkat område med inte mindre än 209 byar och femton befästa städer. Nasaret var en plats dit prästerna återvände efter de stora tilldragelserna i Jerusalem. Under Jesu tid fanns stora välorganiserade städer i närheten som Palmyra (bilden), Tyrus, Baalbek (Heliopolis), Kapernaum och Damaskus. Romarna räknade med tio viktiga städer, Decapolis, alla runt Galileen. Och bara 6 km från Nasaret var man i hög färd med att bygga upp Tzippori, "Galileens ornament", ett under av assyrisk, judisk, babylonsk, hellensk, romersk, bysantinsk arkitektur. Där var också Marias föräldrahem enligt traditionen. Att Jesus inte skulle vara bekant med stadskultur är föga troligt.

Han talade arameiska, men att detta skulle betraktas som värmländska ungefär är en märklig slutsats, då Talmud skrevs på arameiska och det dessutom var administrationens språk och det språk som användes i templet. Josefs snickarverkstad var ingen liten bod, utan ett byggföretag som levererade till templet i Jerusalem. Om Jesus var urfattig hade han knappast burit mantel med tofsar, man hade inte slagits om hans klädnad, den osömmade långskjortan var så värdefull att soldaterna kastade lott om den. Vidare har Gardell inte förstått vad trosbekännelsen är - han efterlyser Jesu ord i den, men han förstår då inte att detta är våra ord, de troendes del av kontraktet med Gud om man ska förenkla det hela. Gardell påstår också att Jesus aldrig säger "dyrka mig" utan bara "följ mig". Men i Johannesevangeliet läser vi Jesu egna ord:

...för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Joh 5:23

Att SVT lägger så oerhört mycket resurser och programtid på denna självutnämnde lärare utan behörighet är märkligt. I tider när många uttrycker sin oro för de konfessionella friskolornas undervisning så går det tydligen bra att föra folket bakom ljuset på bästa sändningstid. För licenspengar.

Dömd på förhand

Söndagens "Godmorgon världen" som kan avlyssnas i radions P1, hade ett inslag om Irlands s.k. pedofilärenden. I påannonsen sades att påven visserligen anklagat de skyldiga men ej krävt att de ska bestraffas. Då har P1 inte läst det brev som påven publicerade den 19 mars, där han säger att

ni måste svara för detta inför Allsmäktig Gud Fader och inför korrekt upprättade domstolar.

Brevet har, som man kunnat förutse, avfärdats - trots att en representant för de drabbade, Patrick Walsh från Irish Survivors of Abuse, säger att det saknar motstycke och inger mod. Det nämns också att brevet är riktat till Irlands katoliker, men strömhoppen från kyrkan började kanske just där roten till det onda finns, på barnhemmen och skolorna. Man menar adressen var fel.

I radioinslaget får våra två - tycks det - enda katolska röster komma fram, nämligen Gert Gelotte, "katolik och ledarskribent" och stiftets pressekreterare Maria Hasselgren. Den förre lanseras som någon sorts expert på vad vanliga katoliker tänker om allt mellan himmel och jord - men själv har han deklarerat att han inte tror denna kyrkan vara ledd av den helige Ande och alltså inte den kyrka som Kristus grundade. Maria Hasselgren får representera hur "svenska katolska kyrkan" ser på saken. Några andra katoliker hittar man aldrig i vare sig radio eller TV; inga av våra "diasporakatoliker" från hela världen får komma till tals, trots att de har en bedövande dominans numerärt i vårt land. Och inte en enda präst har man hittat som kan uttala sig. Som vanligt. Dessutom finns det experter som diakon Björn Håkonsson som plöjt igenom alla undersökningar och sammanställt dem. Med dessa data kunde bilden nyanseras betydligt och komplexiteten av saken skulle framgå på ett helt annat sätt än i dessa grova förklaringsmodeller som går ut på att katolska kyrkan överallt hyser herrklubbar bestående av sexuellt hämmade barnmisshandlare. Men han har uppenbarligen inte tillfrågats.

I inslaget blandas också pedofilbrott, som inte definieras närmare, ihop med barnaga, vilket ju var ganska vanligt på skolorna sent in på 60-talet även i Sverige. Dessa ständiga generaliseringar lämnar åt allmänheten att själva fylla med fantasier vad det hela handlar om. Det är inte bra - inte alls bra.

Pöbelväldets filosofi

Skolverket vill utplåna det kristna arvet ur skolans propagandapaket. Detta har minister Jan Björklund reagerat mot. Han menar, med stöd från statsminister Reinfeldt att ännu är en majoritet av Sveriges befolkning kristna. Nu går Christer Sturmark ut med budskapet att detta är falsk information. De flesta är anhängare av "Sekulär humanism" och man kan inte ens säga att det är de kristna värdena som ligger till grund för vår civilisation. Där finns ju den gyllene regeln och

grekisk och indisk filosofi

Normer som medmänsklighet respekt för alla människors lika värde är knappast kristet, och det där andra som handlar om synd och moral ska vi ju ändå tiga ihjäl, så ingen eventuellt känner sig diskriminerad för sitt val av livsstil.

Vi anbefaller läsning av till exempel Thomas E. Woods: How the Catholic Church built Western civilization. Den finns nu på Google books online! Denne amerikanske historiker går igenom ett antal områden där katolskt kristet tänkande varit avgörande för utvecklingen av vår västerländska civilisation. Om man har suttit på Kungliga biblioteket med historiska texter är detta knappast något nytt, men för många är det helt överraskande. Vi har ju hört hur vetenskapen till exempel utvecklats TROTS kyrkan! Men det är en historierevisionism som ligger bakom, som styrs av ideologiska motiv mera än sanningskärlek.

Om vi uppehåller oss lite vid så ”moderna” inslag som arbete och kapital så kan ingen frånta Leo XIII sin pionjärinsats med encyklikan Rerum Novarum 1891. Där hittar man idéer som långt senare förverkligades i de ”moderna” demokratierna, inte minst i vår egen arbetarrörelse!.Och vad vore vår lagstiftning utan principen om det allmännas bästa, bonum commune, som kommer från Thomas av Aquino? Historien kan också uppvisa en mängd goda makthavare, som styrs av sina kristna ideal; Att stryka Karl den Store ur historieböckerna vore som att skära av sina bildningsrötter; i senare tid har vi strålande förebilder som kejsar Karl I av Habsburg, kung Kung Baudouin av Belgien och Corazón Aquino i Filippinerna.

Den liberala makten kan tyvärr slå från yviga frihetspropåer till hårdaste inskränkningar och våld mot de delar av befolkningen som inte följer strömmen. Detta i frånvaro av grundläggande uppfattning om vem människan är och vad hennes mål är. Franska revolutionen är typexemplet. Moderniteten härstammar ur emancipation, försöket att frigöra människan från sin bestämmelse och se henne som helt autonom. Men vi ser ju gång på gång hur dessa försök misslyckas – människan lämnas i ett förvirrat tillstånd av sökande efter rötter, efter ett mål med tillvaron. Det löper genom hela samhällsbygget, till slut är det enda målet materiell tillväxt och ett febrilt sökande efter tillfredsställelse. Detta leder i slutet till likriktning och inte individuell frigörelse. I de primitiva behoven är vi nämligen ganska lika. Frihet – javisst! Men om frihet är det enda målet med samhället så smyger ofriheten in fortare än vi anar. (Ungefär som när Bengt Westerberg öppnade för lokalradiostationer – men när Radio Islam dök upp så införde han omedelbart åsiktsförbud – inte DEN friheten…).

När det gäller naturvetenskapens framväxt kan man inte förstå detta fenomen utan att ta med den kristna tanken. För att söka sanningen krävs det en tro på att sanningen finns och att den kan på ett eller annat sätt inses och beskrivas. Detta är ingen självklarhet i andra kulturer. Inte ens de antika filosoferna var övertygade om detta. Här betyder insikten om inkarnationen – att något människan helt överordnat förkroppsligas och talar till oss med vårt eget språk, till vårt förnuft – otroligt mycket, inte minst Johannesprologen om Ordet. Detta är ju en enda trosförklaring till vårt förnuft, att vi faktiskt kan komma till sanning! Utan detta hade vi knappast haft en Newton eller en Darwin eller Nobelpris i kemi (Alfred var förresten Gudstroende). Om detta nu inte ska läras ut i skolan, utan såsom redan idag är fallet - att man ska dunka ut tesen att i takt med religionens försvagning så ökar den sanna kunskapsmängden, som ges av förnuftet och vetenskapen - ja då har vi en situation av revisionism som anstår totalitära stater. Ett kunskapsmässigt självmål och ett stort steg mot pöbelvälde och nyckfull lagstiftning. En tillbakagång helt enkelt.

Om Aftonbladet och den "katolska infiltrationen" i Surahammar

På tal om sekter så har Aftonbladet blivit tipsade om att Opus Dei, en personalprelatur inom katolska kyrkan, köpt Surahammars bruksherrgård. Aftonbladet avslöjar att "här startar sekten skola". Att det rapporterats om detta fastighetsförvärv redan den 10 december i lokaltidningen VLT tycks inte bekymra Aftonbladet, inte heller att det av den sakliga notisen där framgår att herrgården blir en kursgård för vuxna och ingen flickskola. Från invigningen rapporterades också i lokaltidningen.

Men Aftonbladets artikel, av läsarna snabbt klassad som bottenrekord, följs obekymrat upp av två till, där man får veta att Opus Deis stiftelser äger flera fastigheter, ve och fasa. Och de "lägger miljoner på fastighetsaffärer". Jo - det behövs ju miljoner idag för att köpa minsta lägenhet. I faktarutan utmålas de mest fasansfulla ideal:

Dess medlemmar förpliktar sig att söka personlig kristen fulländning samt att sträva efter att införa de kristna idealen i yrkeslivet. De kämpar även aktivt mot kvinnans frigörelse, abort och homosexuellas rätt.

Dessutom att

Prästerna är enbart män.

Man kan här inte undgå att fascineras över journalister och redaktörer inte hittat det fantastiska redskap som heter Internet. På några sekunder kunde man då låtit bilda sig lite om katolska kyrkans ideal. Jo - katoliker strävar alla att leva efter kristna ideal, vi kämpar aktivt mot abort (vem borde inte göra det?). När det gäller homosexuellas rättigheter så lär vår kyrka att de har exakt samma rättigheter som alla andra och de begränsas av exakt samma Guds bud som gäller oss alla. Och sist men inte minst är det ju nästan komiskt när man menar att denna katolska organisation aktivt skulle begränsa kvinnors frigörelse, när det i varje artikel framträder bara kvinnor som talesmän för stiftelsen, unga yrkeskvinnor som knappast verkar försagda och radiostyrda.

Och javisst - hos Opus Dei är alla präster män - såsom i hela katolska kyrkan och alla andra apostoliska kyrkor över hela världen.

Precis som många andra katolska organisationer - inte minst ordnarna - utgör Opus Dei ett slags andlig bensinstation för de troende lekmännen. Det finns olika spiritualiteter och tyngdpunkter som tilltalar lite olika karaktärer. Vare sig det handlar om reträtter eller kurser så är det en rikedom att vara tacksam för att initiativ finns som erbjuder något annat än vad våra statliga och kommunala inrättningar vare sig vill eller kan åstadkomma. Vi har ju också de 179 folkhögskolorna som ägs av idéburna organisationer och stiftelser, däribland Pingstkyrkan, IOGT-NTO, Arbetarrörelsen, LO och Vänsterpartiet. Vad som gör att Aftonbladet finner det så sensationellt att en stiftelse med katolska ideal driver kursgård, det skulle vi gärna vilja veta - "fel" idéer kanske?

Sekten Svenska kyrkan

Nu har det hänt. Svenska kyrkan har vigt två män enligt ett nytt vigningsritual, efter stora problem att hitta texter som inte nämner man och kvinna i sammanhanget. Därmed har man manifesterat sitt utanförskap gentemot alla de apostoliska kyrkorna och de flesta evangeliska samfunden som utgör världens kristna, inklusive de andra nordiska kyrkorna, som man i Borgåöverenskommelsen lovat samråda med inför viktiga beslut.

Vi förmenar inte några personer att leva tillsammans och lova varandra kärlek i nöd och lust – det är upp till var och en. Men att en kyrka som menar sig stå i kontinuitet med den katolska kyrka som kristnade vårt land nu ignorerar äktenskapets själva naturrättsliga konstitution, det kan bara ses som en total blindhet för grundvalarna varpå kyrkan bygger sin tro. Styrda av ett politiskt beslut har de ledande i Svenska kyrkan valt att tillmötesgå en grupp som tycks handla om några tiotal par om året, och låtit denna generositet få omkullkasta en tvåtusenårig tradition med solklart bibliskt stöd.

För något år sedan skrev vi i en ledare med titeln Sekten Sverige att vårt land uppvisar sektegenskaperna aggression, aversion, alienation, absolut sanning i sin syn på äktenskap, familj och religion. Nu när det är så populärt att sektstämpla, så kanske det är dags att sektstämpla den Svenska kyrkan också. Och som med alla sekter så är det de medlemmarna som får lida mest när man seglar iväg bortom sans och förnuft – de döpta medlemmar som hör till kyrkan för att de tror den är en sammanhållande kraft i samhället, byggd på den sanning Gud har uppenbarat för oss genom Skriften.

Äktenskapet är nu således omdefinierat, och det finns röster för att ändra dopet, så det lättare kan accepteras av även icke-troende. Grundprincipen tycks vara att kyrkan skall vara ett tecken som till varje pris inte får väcka konflikter eller strid - utom med de troende kristna i den egna och i andra kyrkor.

Kroppens gärningar - och andens

Den "nyhet" som katobs.se rapporterade om redan den 22 november har nått Dagen och Aftonbladet, nämligen att Johannes Paulus II utövade kroppslig självtukt. Notisen har väckt hånfulla kommentarer som går ut på att detta skulle vara något onaturligt och perverst, som visar på den katolska kyrkans underligheter i största allmänhet.

Men kroppslig späkning är inget konstigt i kristen tradition, den har bedrivits alltsedan apostlarna, i öst och i väst. Paulus själv säger ju:

Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva. (Rom. 8:13).

Det är omvittnat om många av kyrkans heliga att de på detta sätt höll sig vakna andligt. Heliga Birgitta brukade redan som barn hälla stearin på sina armar och hon sov alltid på hårt underlag, ja, hon dog ju på en bordsskiva. Hon var knappast sexuellt störd, hon födde fem barn och älskade sin make. Många ordnar har botövningar i form av enkla matvanor, hos kartusianerna offrar man också nattsömnen för att det ska finnas de som ber när vi andra sover.

Om man nu skulle tro att detta är något som hör medeltiden till, så kan tilläggas att även påven Paulus VI bar en gördel av tagel, och det finns flera moderna lekamannarörelser där det också på det personliga planet ingår att tillföra ett memento genom känselsinnena. För oss alla kristna gäller att göra små uppoffringar gentemot bekvämlighet och kroppslig lättja i vardagen - det handlar knappast om samma sak som omvänt frosseri, som sades i ett TV-program om dödssynderna nyligen, utan att man håller sig mentalt alert och vaken. Livet är alltför värdefullt för att ätas, drickas och sovas bort.

Att den moderna världen blir så förfärad av detta kan man häpna över. Ty samtidigt kan människor ägna timmar i veckan att plåga sin kropp i maskiner värdiga en medeltida tortyrkammare, kallade gym, och dessutom betala för det. Dagligen ser man svårt plågade människor på vägar och i skidspår, man avverkar många mil i veckan i något sorts försök att uppleva sin fysik och/eller förlänga livet. Ingen undrar över det mentala tillståndet hos dessa eller de elitidrottsmän som sliter ut sin kropp i förtid, och detta inte för Gud, utan för den världsliga ärans skull.