Ekumeniken är död - leve ekumeniken!

När påven öppnar dörren för anglikaner som känner sig kallade, att behålla sin rit och ändå uppgå i den apostoliska gemenskapen med påven, så handlar detta om ett historiskt beslut. Det är ett ekumeniskt konkret framsteg som kan beröra tiotusentals troende. Redan kan man räkna många anglikanska präster som kan tänka sig att konvertera och sätta sig på skolbänken. Rörelsen Forward in Faith har tusen, sedan tillkommer Traditional Anglican Community med hundratals präster. Hur många som kommer att söka sig under påvens jurisdiktion är okänt - men intresset växer snabbt.

Detta måste väl ha skapat stora rubriker? I England - ja. Härhemma har det inte kommenterats med en enda rad på Svenska kyrkans hemsida, och dess biskopar har inget sagt. Man har väl varit fullt upptagen med sin egen splittring kanhända. I Kyrkans Tidning fanns endast en liten notis med den märkliga, och fullständigt missvisande, rubriken:

Anglikansk konvertit slipper celibat

En del medier pekar på en ny form av ekumenik, som inte bara utgår från att diskutera i det oändliga för att visa ömsesidig respekt, utan fastmer siktar på den sakramentala enheten och på konkreta beslut utan att fördenskull enheten i tron förbigås. Med Svenska kyrkans beslut att ta avstånd från äktenskapets konstitution, dess sakramentala, bibliska natur, inser man att ekumenik inte är vad detta samfund önskar. Man vill gå sin egen väg, ut ur kristenheten. Det är inte svårt att instämma i det sorgfälliga konstaterande som tvenne biskopar i Church of England skrev i sitt varningsbrev till Anders Weijryd nyligen:

Det är så mycket vi inte förstår angående er situation.

Allvarliga siffror

I Metro fanns en notis den 12 oktober med rubriken "Mer än ett barn dör varje dag". Vad det handlade om var att mellan 400 och 500 svenska barn av okänd anledning dör i sin mammas mage efter 22:a graviditetsveckan. Anders Printz, chef på Socialstyrelsen menar att

Det här är allvarliga siffror.

Myndigheten kommer att väcka frågan om en utökad forskning på området.

Där har vi en viktig uppgift. Vi har sett att dödlighet på andra områden minskat betydligt under senare år, men så är inte fallet när det gäller detta.

Mera forskning alltså. Detta är väl bra. Man kunde kanske reflektera en liten stund varför Socialstyrelsen inte begär mera forskning för att besvara frågan varför Sverige alltjämt ligger i topp i Europa när det gäller en annan dödlighet, nämligen den som beror på sjukvårdens ingrepp i moderlivet. Här dör det 38 053 människoliv (år 2008), eller 104 om dagen, lördag, söndag och helgdag inräknat. Vi har ett nationellt rekord förra året. Det är mer än en tredjedel av alla födda, levande, barn.

År 1960 hade vi 2 792 registrerade aborter i landet. Men detta var ju innan lagstiftning och propaganda gjorde sitt. Och innan P-pillret. Det introducerades 1968, varefter abortfrekvensen steg till 16100 (år 1970). Men - skulle det inte vara just preventivmedlen som förhindrade oönskade graviditeter? Bolla gärna frågan vidare till våra socialpolitiker.

Mysteriet löst

Mysteriet med de två versionerna av en intervju med kardinal Castrillón Hoyos, som publicerats på Süddeutsche Zeitung samt Zenit, är löst. Från den bayerska tidningen meddelas att intervjun är ett resultat av två telefonintervjuer med kardinalen. Den senare tillkom efter att TV-progammet Uppdag granskning sänts den 23 september. Tidningen valde då att fälla in kommentarer som gjordes av kardinal Castrillón Hoyos i den andra intervjun. Detta är tydligen inget ovanligt förfarande:

Även intervjuer med politiker behandlar vi på detta sätt och inte annorlunda,

säger man, men erkänner också att citatet om det "tyska felet" var ett misstag att ta med. Så sanningen låg alltså någonstans mittemellan. Allt som återgivits har kardinal Castrillón Hoyos sagt, men inte i det sammanhang det återgavs.Vilket naturligtvis utgör en källa till missförstånd.

Sanningen röjer ny väg

Nu har det bekräftats, det som vi anade. Intervjun med kardinalen i Süddeutscher Zeitung (se nedan) har förvanskats, på ett sätt som kunde så split och osäkerhet inom episkopatet. Var detta meningen? Vi vet inte. Men det är helt uppenbart att det funnits en agenda på den stora tyska vänsterliberala tidningen i denna fråga, annat har man ju svårt att tro. Varför annars dessa utstuderade trollerinummer med texten?

Men samtidigt så måste man glädja sig att bloggvärlden är så oerhört alert. Texter jämförs omedelbart med varandra och även om det ofta kan ge upphov till yviga spekulationer, så kristalliserar sanningen förr eller senare ut sig. Som kardinalen själv sade: sanningen "se abre campo", den hittar alltid nytt land.

Hård kritik mot kardinal med krokodilhud

Kardinal Dário Castrillón Hoyos tycks inte ha många vänner i medievärlden. Ändå uppvisar hans CV en närmast oförvitlig gärning i kyrkans tjänst. Han har gått den långa vägen. I sitt hemland blev han som biskop närmast legendarisk för sina nattliga vandringar för att förse gatubarn med mat. Och förklädd till mjölkbud lyckades han komma in till Medellinkartellens fruktade ledare Pablo Escobar för att få honom att omvända sig. Bikt blev det - men kort därefter sköts knarkkungen av polisen under ett försök att fånga in honom.

För dem som vill inmuta Hoyos i ett konservativt-traditionalistiskt sammanhang kan det vara intressant att veta att han ledde Cursillorörelsen och också hade radiofonkurser - alltså kurser med flera deltagare via amatörradiosändare. Och han har själv berättat hur han efter att ha utsetts till Ecclesia Deikommisionens ordförande år 2000 fick börja läsa in allt om den gamla liturgin först på flygplanet till Rom.

Kardinalen var en av de få som omnämndes som papabili under konklaven, alltså en tänkbar påve. Men nu har kardinalen hamnat i ordentligt blåsväder på gamla dar. Och det råder en viss förvirring varför han gör det. Han gjordes till syndabock i fallet Williamson och han försvarade sig i en lång intervju, som nu finns i ett antal versioner på nätet. Någon publicist därute har inte så stora krav på sig när det gäller att återge det som sades och inget annat. Vi har försökt reda ut det hela, men det kräver ytterligare lite grävande. Tills dess sanningen kommer fram gör man nog bäst att bemöta de påstådda anklagelserna mot biskop Arborelius med stor skepsis. Likaså anklagelserna mot kardinalen.

Uppdrag granskning: Ingen kassasuccé denna gång

Så har stormen efter Uppdrag granskning blåst över. Redan innan sändningen hade många väntat sig något sorts "biskop Williamsonskandalen II". Desperat försökte man lansera nya avslöjanden av vad Vatikanen visste. Den stora boven i dramat skulle vara en kardinal Castrillón Hoyos som till varje pris skulle skydda påven från information som kunde hindra projektet att få ett prästbrödraskap rumsrent i kyrkan, hette det. Men när det uppdagades för hela världen att det enda som programmet byggde på var ett förkommet eller försenat brev, som dessutom var inadekvat i sammanhanget, så sjönk temperaturen betydligt. Att detta handlar om något mycket inomkyrkligt - och kanske till och med snävt internt inom kyrkan - visar inte minst kommentarsfälten hos svt. Två inkomna kommentarer har registrerats, varav en från Norge och en från en nationalist som vill tala politik.

Under tiden går livet vidare. Påven vill att prästerna ska använda Internet förnuftigt och ett norskt företag har anlitats av kyrkan för att kartlägga hur bloggare med intresse för inomkyrkliga frågor påverkar informationslandskapet. Ty helt klart har bloggandet just nu övertaget över dagstidningarna och de etablerade nyhetsbyråerna, som alltid ligger ett steg efter. Kompetensen har flyttats till de fria kanalerna. Det är där som de skarpaste analyserna också återfinns. I detta fall skedde nog en stor underskattning av dessa källor från Sveriges TV:s sida. Man ville göra ett scoop, men hade helt förbisett att de snabba informationsvägarna mellan de katolska nätverken effektivt skulle avslöja en undermålig programidé.

På förekommen anledning...

Detta forum är en nyhetskommenterade blogg avsedd för tankeutbyte. Det är tänkt att dialogen skall koncentreras kring de nyheter som kommenteras.

Vidare måste det åter understrykas: "Nytt och Noterat" är fristående från tidskriften. Läsarkommentarer tas in oberoende av redaktionens eventuella sympatier eller antipatier. Granskning av sakinnehåll och källor görs ej av dessa kommentarer. Att de ej bemöts av redaktionen betyder inte att innehållet bejakas.

Vi ser som vår redaktionella uppgift att i första hand förmedla information, ej bilda opinion. Detta gäller även bloggen, även om den är till för ”tankeutbyte i friare form”.

Vi hänvisar därför kritik - både positiv och negativ - av de redaktionella övervägandena till redaktionens postadress eller mail. Som tidigare påpekats är synpunkter på den redaktionella profilen alltid välkomna, även negativa. Med brev och avsändare kommer denna kritik vara betydligt effektivare än genom kommentarer som knappast tjänar något allmänintresse.

Red.